Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att storma en fästning, hvars murar ännu voro nästan oskadda.
Fersen var nästan den ende som var af denna åsigt, men
han var en allt för erfaren krigare för att invagga sig i
säkerhet af dylika slutledningar. I krig, sade han, var allt
möjligt. Han hade derför icke väl blifvit underrättad om
danskarnes förehafvanden, förr än han gaf befallning, att
hvarje man, som kunde bära vapen, skulle skyndsamt
begifva sig till den post, till hvilken han blifvit indelad.
Derefter red han ut till hvarje afdelning, förmanande folket att
hålla sig tappert, samt försäkrade dem om Guds hjelp.
På slaget ett aflossade danskarne lösen med tolf kanoner,
och strax derefter sågos deras stormkolonner stiga upp
ur löpgrafvarna. I spetsen för konung Kristians lifregemente
anföll den tappre Bibow, såsom sagdt är, förverket vid österport.
Ehuru han möttes af den häftigaste musköteld,
lyckades han kasta sina medförda broar öfver grafven,
hvarefter hans folk började klättra upp för vallen.
Befälhafvaren i förverket, kaptenen Matern, höll sig mycket tappert.
Flere gånger slog han tillbaka de stormande, men slutligen
vardt han öfvervunnen och med allt sitt folk nedhuggen.
Bibow skyndade nu mot den bakom förverket liggande
bastionen »Stockholm». Efter en kort men häftig strid besteg
han äfven här vallen och dref de försvarande in åt fästningen.
Nu sände han befallning åt de eftersta kompanierna, att de
skyndsamt skulle gå öfver stormbroarna och besätta hvad
han lyckats eröfra. Derpå skyndade han med sin främsta
afdelning efter de vikande svenskarne, hvilka drogo sig
tillbaka öfver den öppna platsen innanför österport. Det
afgörande ögonblicket var kommet. Svenskarne trängdes allt
längre in åt staden, och många af dem hade redan
kastat bort vapnen. Hade Bibow lyckats öppna porten för
det utanför otåligt väntande danska rytteriet, hade stridens
utgång varit gifven. Men hans lilla skara var för svag för
att bryta sig fram så långt, och förstärkningarna uteblefvo. I
stället nådde honom det olycksbudet, att broarna öfver
grafven voro förstörda. Svenskarnes eld hade sönderskjutit
underlaget till dem, och när folket, ifrigt att komma öfver, rusat
ned på dem i stora flockar, hade de gått i stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
