Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade varit rådande sedan flere år tillbaka, och fattigdomen på
landsbygden var gränslös. Trupperna måste derför å nyo
spridas omkring för att kunna lifnäras.
Midt under dessa svåra förhållanden mottog Sparre
plötsligt den oroande underrättelsen, att norrmännen redan voro
på marsch mot gränsen. Nu vardt hans ställning ännu mera
brydsam. Han måste uppgifva hvarje tanke på att tåga till
Vermland och rikta alla sina omsorger på försvarets ordnande.
Detta var i fullkomlig lägervall. De två skansar, som lågo
vid gränsen, kunde icke göra fienden det minsta motstånd.
Den ena af dem, skansen vid Mörsill, var så igenfallen, att
man, enligt Sparres egna ord, kunde på långt håll nedskjuta
det ringaste kreatur i den samma. Så väl denna skans, som
den vid Hjerpe, var för öfrigt så illa anlagd, att norrmännen
utan större möda kunde kringgå den samma. Det vore
dessutom omöjligt att anlägga nya skansar, ty krigsförråd felades.
Sålunda funnos endast fjorton kanoner i hela Jämtland.
Sällsamt nog önskade icke Sparre flera, rädd som han var att
förlora kanonerna och ammunitionen i fiendens hand.
Då ryktet kom om norrmännens framryckning, hade
Sparre utsändt två officerare för att kunskapa. De voro
knappt återkomna med rapport att de ingenting sett af
fienden, då en skara norska ryttare plötsligt visade sig i
Rödösundet. Nu fann ändtligen Sparre, att han var omgifven af
förrädare på alla håll. Han måste midt i natten lemna sitt
hem och söka sin räddning i flykten samt lyckades endast
med stor nöd komma undan. Nästan oklädd måste hans
hustru kasta sig upp på samma häst som han. Strax derpå
fick han höra, att hans trupper vid Oviken hotades af
öfverlägsna fiender. Öfversten Ulfsparre fick befallning att med
sina tre kompanier vesterbottningar aftåga till deras hjelp.
Men svårt väder hindrade denne att komma öfver Storsjön,
och under tiden var Rutenkrantz’ öde afgjordt. Den 16
augusti anföll en större skara norrmän hans ställning vid Ovikens
kyrka. Skotten hade knappt börjat smälla, förr än
tremänningarne kastade ifrån sig gevären och gingo öfver till fienden.
Endast de två dragonkompanierna höllo stånd, men desse
kämpade så mycket tapprare. Först efter en mycket envis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
