Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till slottet. Sålunda lyckades det för öfverstlöjtnant Edlington
att en töcknig dag ro fram med några båtar under slottet
och landsätta der 60 man krigsvandt folk, äfvenledes strax
derefter för öfverstlöjtnant Hamilton att från Vestgöta sidan
af elfven ditföra några mindre förstärkningar, hvarigenom
motståndet för en tid vardt oförminskadt. Men nu lät
Gyldenlöve bygga en skans alldeles nere vid elfstranden, och
dermed vardt slottet fullständigt spärradt på alla håll samt
dylika undsättningsförsök omöjliggjorda.
När belägringen varat i sex veckor, ansåg Gyldenlöve,
att besättningens mod borde vara brutet. Han lät derför
sina trupper uppställa sig i full slagordning och rycka fram
på kanonskotts afstånd från slottsmurarna, hvarefter han
sände bud med en trumpetare till Börstell, uppmanande
honom att oförtöfvadt dagtinga. Men denne svarade kort och
godt, att Gyldenlöve skulle packa sig bort med sitt ackord,
eljest skulle han »lägga honom öfver ända». Ty värr stod
det käcka svaret ej i förhållande till det eländiga tillstånd,
som var rådande i slottet, hvars öfvergång icke länge kunde
låta vänta på sig. Men Börstell var icke den som gaf sig
vid första anloppet. I sin nöd hittade han på följande utväg.
Han lät kasta öfver till Vestgötasidan några bomber,
innehållande breflappar, på hvilka han redogjorde för sitt hårda
läge och bad om undsättning. En dylik bomb upphittades
nära Hamiltons läger och undersöktes, hvarigenom
förbindelsen vardt vunnen mellan slottet och den yttre verlden.
När nu nöden hotade att taga öfverhand, bad Börstell en
dag genom en dylik lapp sina vänner på motsatta stranden,
att de skulle gifva tillkänna om han kunde längre hoppas på
någon hjelp. Murarnas tillstånd vore sådant, att han eljest
motsåg nödvändigheten att snart öfvergifva slottet. Till hans
stora glädje svarades med goda tecken, besättningens mod
lifvades häraf i betydlig grad, och en hvar förklarade sig
villig att lida till det yttersta, hellre än att norrmännen skulle
få slottet i sitt våld.
Sedan hösten 1677 fördes högsta befälet vid vestra
gränsen af riksamiralen Otto Stenbock. Han hade ansträngt alla
krafter för att kunna uppställa en här, nog talrik att fördrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
