- Project Runeberg -  Kriget mot Danmark 1675-1679 /
276

(1885) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvärt om. Såsom någonting mästerligt i denna väg anföres,
hurusom Feuquières, då han vid sin bankett i biskopshuset
skulle föreslå skålar för Karl den elfte och Kristian den
femte utbragte en gemensam skål för Nordens båda
konungar.

Ändtligen kunde kongressen öfvergå till de egentliga
förhandlingarna. Men nu visade det sig, att förbittringen
mellan de stridande makterna var lika stor som någonsin.
Danmark fordrade allra minst Helsingborg och Landskrona,
att Malmö raserades och att Sverige förband sig att icke
bygga någon annan fästning vid Sundet. Johan Gyllenstjerna
svor vid sin andel af paradiset, att Sverige icke skulle
afträda en tum af sitt område. Karl den elfte hade för länge
sedan förlorat tålamodet. Han hade redan i början af juni
uppbrutit med sin armé mot Helsingborg, då, såsom han
uttryckte sig, »skrifter uträtta föga». Det var också vid denna
tid som Stenbock fick befallning att intaga Uddevalla och
Planting att infalla i Trondhjems stift. Feuquières sökte
fåfängt förmå danskarne till eftergift. Hans höge monark, sade
han, var fast besluten att återställa Sveriges hela maktställning,
sådan den varit före krigets utbrott. »Icke en enda
by, min stackars herre», svarade han grefven af Aldenburg,
ett af de danska sändebuden, när denne upprepade sin fordran
på landafträdelse. Han rådde honom att rädda skenet
genom en giftermålsförbindelse mellan prinsessan Ulrika
Eleonora och Karl den elfte. Men denna utväg behagade icke
Aldenburg, som svarade »att frun var lika mycket värd som
herrn, och att han skulle hafva halfva nöjet».

Emellertid hade Ludvig den fjortonde redan på sitt håll
öppnat underhandlingar med Danmark. Kristian den femte,
som trodde, att han skulle vinna mera i Paris än i Lund, hade
sändt fullmakt för ministern Meyercrone att afsluta freden med
franska hofvet. Fåfängt sökte dock denne att vädja till konung
Ludvigs ädelmod och générosité. Denne stod en gång för alla
fast vid sitt ord, att Sverige skulle återställas till sin forna makt.
»Hvartill tjenar detta dröjsmål», sade slutligen en dag den
franske utrikesministern till Meyercrone. »Man måste sluta nu
eller bryta.» Snart började de franska statsmännen att öppet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:23:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigda1675/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free