- Project Runeberg -  Kriget, Freden och Framtiden /
20

(1914) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

bråelser för — varandras synder: Serbiens
nationalistiska vanvett, Frankrikes dåraktiga revanschvilja,
det falska Englands krämaravund, det barbariska
Tysklands militarism och kaiserism, det genområa
Rysslands tsarism och panslavism! Med ett ord just
nationalismens och imperialismens yttringar utpekas nu
som orsaker till världskriget av de däri deltagande.

Stormakterna tala alldeles som pacifisterna, med den
enda skillnaden att det egna landets nationalism är
helig — men fiendernas fördömlig!

Före kriget var det emellertid endast
nationalisterna i varje land, som funno den nationalistiska
— eller rättare imperialistiska — riktningen prisvärd.
Socialister, fredsvänner och radikaler övade inom det
egna landet den kritik av nationalismen, som nu
endast fienden övar. Låt oss som exempel välja det
för alla tänkande uppenbara sakförhållandet att det
nuvarande kriget mellan Tyskland och Frankrike i
själva verket redan förklarades vid det
förra krigets fredsslut. Från tysk sida
varnade i främsta rummet Bebel för annektering av land.
Å fransk sida framförde Renan med profetisk framsyn
de skäl, som ur Tysklands egen synpunkt talade
mot annektering av fransk jord. Han pekade på
pan-slavismen i Ryssland och på Balkanhalvön; han sade
Tyskland, att ett stympat Frankrike skulle ställa sig
på panslavismens sida vid dess stundande strid mot
germanismen. Under årtionden ha i vardera landet
funnits målsmän för bemödandet att, trots Tysklands
ödesdigra misstag, närma landen till varandra.
Emedan Anatole France liksom Jaurès bekämpade
revanschtanken och rustningstävlan, kallades den förre
otidsenlig och den senare blev mördad såsom »likgiltig för
landets ära». Franska och tyska socialister arbetade
gemensamt för närmandet mellan landen och emedan
Tysklands socialister å sin sida motsatte sig
kapprustningarna, kallades de »fosterlandslösa sällar» — det
ord, som drev Ludwig Frank i döden. I England —
det enda land, där man ännu fritt klandrar sina ledare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:14:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/krigfred/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free