- Project Runeberg -  Kriget, Freden och Framtiden /
44

(1914) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

och lidanden eftersträvad harmonisering mellan
självhävdelsens och självoffrandets båda lika
berättigade grundkrav. En harmonisering, vilken inom de
enskildas liv är det innersta helgelse-problemet och
inom varje folks liv det innersta kulturproblemet.
Under vissa skeden i de enskildas som i folkets liv,
överväger den ena grundkraften, under ett annat den
andra. Högst nå vi, när — i vårt liv som enskilda eller
som folk — ett jämviktsläge mellan de båda
grundkrafterna inträtt.

I folkens liv stå de stora vägmärkena vid de punkter
där en rätt, som varit maktlös eller en
makt, som varit rättslös utfyller sin brist så
att rätten blir mäktig, makten rättfärdig.

Den tragiska spänningen i fråga om kriget och
nutidsmänniskorna är: att staten fostrat dem till lydnad
för rätten under försakelse av en ohejdad
maktutveckling, medan staten själv handlar efter den lägre moral,
som ger makten rätt.

Problemet är att de offer av sin frihet, som
individer eller folk göra för rätten, skola få samband med
vidgandet av deras verkliga och varaktiga
självhävdelse. Överallt där vanetänkandet finner ett
antingen — eller och kräver ett val mellan makt
eller rätt, sätter den livstroende ett både — och:
den enskildes och samhällets självbevarelse genom
den enskildas kraftutveckling, det egna och andra
folks självbevarelse genom folkets kraftutveckling.

Den livstroende nöjer sig ej med anvisningar på
evigheten såsom tröst för jordens himmelskriande
elände, vare sig detta tar krigets eller andra former.

Han tror med Goethe att »livet självt är livets
mening». Med andra ord: han tror att här på jorden
skola problemen lösas, framför allt det om
självhävdelsens och självförsakelsens slutliga enhet för folken
som för de enskilda. Detta är jordelivets uppgift, som
icke kan hänskjutas till »evigheten», eftersom det just
är lösningen av våra jordiska problem, som vi ha
att utföra under denna blink av evigheten!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigfred/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free