Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. 2
denna tid de norrmän, som önskade en förening med grannlandet
i öster. I deras bröst låg snarare — liksom insupen med moders-
mjölken, säger Jacob Aall i sina minnen — en naturlig motvilja
mot hvarje sammankoppling mellan de båda rikena. Det var
icke blott gammalt gränshat, närdt af långvariga, bittra fejder,
som plötsligt flammade upp; ämbetsmännen fruktade, i händelse
föreningen komme till stånd, att Sveriges oroliga och härsk-
lystna adel skulle slå under sig alla indräktiga sysslor i landet;
ty de kände icke eller låtsade sig icke känna den bestämmelse
i Kieltraktaten, enligt hvilken Norge, i stället för att inkor-
poreras med Sverige — eller, såsom Sveriges traktater med Eng-
land, Ryssland och Preussen stadgade, sammanslås med det-
samma som en integrerande del däraf — skulle för framtiden bestå
såsom ett konungarike, fast under Sveriges öfverhöghet. De
höllo sig endast till den paragraf i fredsslutet, däri konungen
af Sverige förpliktade sig till att låta invånarne i konunga-
riket Norge behålla sina individuella rättigheter, sådana de
genom civillagar voro bestämda. Och de tröttnade icke att
beskrifva de feodala missbruk, de betungande skatter och det
ständiga partikif, hvarunder, enligt deras förmening, den svenska
nationen, tack vare fyrståndsindelningen, suckade. Komme för-
eningen till stånd, sade de, skulle Norge blifva föremål för ett
utsugningssystem från de svenska maktinnehafvarnes sida, som
alldeles skulle förlama det, utmattadt som det redan var efter
ett långvarigt krigstillstånd.
Men äfven mera sansade politici, hvilkas timliga fördelar
voro oberörda af föreningen, motsågo med en viss oro dennas fram-
tid, då Sveriges och Norges inre utveckling varit så väsentligt
olika, åsikterna om styrelsesätt och styrelsemål för tillfället
så skiljaktiga, att en närmare sammanslutning i alla händelser
skulle leda till betänkliga slitningar.
Hur stark motviljan inom alla klasser än var mot för-
eningen med Sverige, hur förtviflad framtiden än tedde sig,
slaget hade dock verkat så bedöfvande, att de flesta böjde sig
inför det som händt som för ett fullbordadt faktum, ett ound-
vikligt öde.! Att göra motstånd mot ett beslut, fattadt i Europas
stora råd, var något, som knappt någon i förstone tänkte sig.
Det högsta man hoppades var, att det frisinnade England skulle
bedrifva saken därhän, att den påtvungna föreningen bragtes
’ Anonymt norskt bref (från en vän till Sverdrup) till grosshandlaren N.
C. Adler i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
