Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 KRIGET I NORGE 1814.
till stånd på ett sådant sätt, att den ej hindrade Norges folk
att lefva sitt eget lif under passande konstitutionella former.
Hade Sverige vid denna tid haft vid gränsen en slagfärdig
armé af någorlunda styrka, hvilken genast vid första underrät-
telsen om fredsslutet kunnat vara redo att med vapenmakt göra
dess besittningsrätt gällande, skulle föreningen säkerligen gått
för sig både hastigt och fredligt. Så var emellertid, såsom
bekant är, icke förhållandet. Större delen af svenska arméen
var med kronprinsen i Tyskland. och de trupper. som under
namn af reservarméen bevakade rikets västra gräns, voro hvarken
talrika nog ej heller tillräckligt krigsrustade för att bryta ett
öppet motstånd. Svenska regeringen måste därför tills vidare
hålla sig på defensiven och inskränka sig till att samla för-
råd samt öfva reserymanskap för att, då kronprinsens armé
en gång återvände, vara redo att med alla krafter rycka i fält.
Det var naturligt, att denna tvungna overksamhet, som endast
afbröts genom aflämnandet af en eller annan proklamation.
skulle i norrmännens ögon få utseende af en svaghet, som nästan
uppmanade till motstånd. Också växte deras själftillit med hvarje
dag. Man såg ju tydligt, sade de. att svenskarne icke vågade
komma in i deras berg. Kanhända skulle uppskofvet med exe-
kuationen detta oaktadt icke haft så mycket att betyda. om det
handlat om en folkresning i vanlig mening. Vid en sådan åtgår
det vanligen en längre tid, innan någon styrelse vinner den
styrka, som fordras för att leda ett lands försvar mot öfver-
mäktiga fiender. Men nu fanns redan i Norge den högsta. lag-
liga myndigheten representerad i ståthållarens person. Och
denne ståthållare var dessutom ej blott i kraft af sitt ämbete
utan kanske ännu mera genom sin höga börd en centralpunkt.
kring hvilken olika tänkande kunde samla sig till ett enda stort
fosterländskt parti. med Norges själfständighet skrifven på sin
fana. Själf hade prins Kristian, såsom nämndt är, länge
gjort sig förtrogen med denna uppgift. Redan flera år förut
hade han skrifvit i sin dagbok, att en prins af det kungliga
huset borde resa upp till Norge för att bilda sen central-
punkt, kring hvilken folkets kärlek kunde förena sig. Denna
ungdomsdröm hade nu gått i fullbordan. Allas blickar rik-
tades mot honom; han allena, sade man, kunde träda fram i
spetsen för det öfvergifna folket. Redan förut omtyckt för
sitt odlade förstånd, sitt vinnande, folkliga väsen växte han,
i den mån hans uttalade afsky mot föreningen blef känd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
