Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 KRIGET I NORGE 1814.
blott ville försvara sig, vore oöfvervinneligt. Man borde vara
sig själf nog, sade han, och hellre våga allt än böja sig
under främmande ok. För att ännu mera inskärpa vikten af
dessa ord utdelade han till de mera ansedda socknemännen en
medalj, på hvilken stod inristadt: »Urokkelig som Dovres höje
Fjelde staaer Norges Sönners Troskab, Mod og Veelde.» Och
han hade icke missräknat sig på folkets sinnesstämning. Hans
tal mottogos öfverallt med den mest oskrymtade fosterlands-
kärlek, trots den besynnerliga samling af utländska äfventyrare,
som utgjorde hans följe.
Vid sin återkomst till Kristiania uppträdde prins Kristian
såsom landets regent och utfärdade i denna egenskap den 19 febr.
en proklamation till Norges alla inbyggare, däri han uppmanade
dem att högtidligt i Herrens tempel begå eden att häfda sitt
lands själfständighet och att därvid våga lif och blod. Ännu hördes
visserligen enstaka varnande stämmor, som tviflade på varaktig-
heten af detta tillstånd. När det stora kriget mot Napoleon en
gang slutade och de däri deltagande svenska trupperna finge vända
äter hem under sin frejdade anförares ledning, kunde väl icke
det lilla Norge, med sina 885.000 inbyggare, utmattade som
dessa redan voro efter ett flerårigt krigstillständ, som tillintet-
gjort handel och sjöfart och förlamat alla näringar, af egna
krafter ställa i fält en krigsmakt, nog stark att försvara den
beslutade själfständigheten? Men, svarades det från andra sidan.
det var ingalunda säkert, att det var Napoleon, som skulle
blifva den besegrade. Kriget där ute på kontinenten hade käm-
pats med växlande lycka. Och skulle till slut, hvilket äfven
kunde tänkas, de allierades härar nödgas draga sig tillbaka
från Frankrikes slätter, skulle helt visst den svenske kronprin-
sens armé bättre behöfvas där ute än mot Norge. För öfrigt
var det ju alldeles påtagligt, att prins Kristian hade ett hemligt
stöd för sina planer, eljest vore det minst sagdt oförklarligt,
hvarför icke blott han själf utan äfven en stor del af utlandets
press, särskildt de engelska oppositionstidningarna, uppmanade
norska folket att stå på sin sak och smickrade det för dess
beslut att kämpa till sista man hellre än att låta sälja sig som
slafvar åt svenskarne.”?
» Först i Eidswold tillstötte norrmannen Casten Anker. Daae, sid. 359.
» Hade förmodligen afseende, på den summa, som Sverige ursprungligen
erbjudit sig att betala till Danmark för la cession de la Norvége å la Suéde»,
men som officiellt uppgafs vara lämnad till bestridande af omkostnaderna för
Danmarks rustningar mot Napoleon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
