Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 KRIGET I NORGE 1814.
engelske utrikesministern lord Castlereaghs privatsekreterare.
mr J. P. Morier, med uppdrag att förklara för riksförsam-
lingen det verkliga läget i Europa och tillkännagifva för
densamma engelska regeringens beslut att oryggligt fasthålla
vid förbundet med Sverige.! Samtidigt ökades bekymret för
hungersnöd. Trots alla braskande rapporter om djärfva blockad-
brytare, som infört tusentals tunnor brödsäd i hamnarna, för-
slogo de hopade förråden föga, då det gällde att fylla hela lan-
dets behof. Några betydligare tillskott på frivillighetens väg
vunnos icke heller, och nationalsubskriptionen slog alldeles fel,
då de förmögnare antingen höllo sig undan eller inskränkte
sina gaäfvor till det minsta möjliga.
Da spordes en dag, att Karl Johan var på äterväg till
Sverige med hela sin armé, och det visade sig nu, att, tvärt
emot hvad ryktet förkunnat, ingen enda af de allierade syntes
hägad att undanhälla honom lönen för den stora tjänst, han gjort
dem under kriget mot Napoleon. Man gick då till den motsatta
ytterligheten och väntade, att kriget hvarje dag skulle bryta ut.
Men de svenska rustningarna voro ännu icke afslutade, och Karl
Johan, som till fullo insåg vikten af att föreningen, om den med
väld skulle genomföras, komme till stånd under ett så starkt
tryck som möjligt, brådskade ej. Ju större hans öfvermakt blefve
i striden, dess mera tillmötesgående kunde han sedermera hoppas
vinna vid den slutliga uppgörelsen. En så stor del som möjligt
af Sveriges krigsmakt måste därför först sättas på benen, och
allt det understöd i folk och penningar utverkas, som de allie-
rade makterna kunde förmås att lämna.
Karl Johan hade öfverenskommit med de förbundna suve-
ränerna, att dessa först på underhandlingens väg skulle söka
förma prins Kristian att gifva vika. Den 30 juni anlände
i anledning häraf deras »kommissarier» till Kristiania, för-
sedda med bestämda instruktioner att utföra Kieltraktatens
bestämmelser. Sedan de tillkännagifvit för prins Kristian, att
han icke finge anse dem som sändebud, förordnade att medla
mellan Sverige och Norge, utan såsom krigshärolder, till-
satta att vaka öfver att deras suveräners beslut blefve verk-
ställda, fordrade de, att traktaten inom fjorton dagar trädde i
gällande kraft. Prins Kristian svarade, att ett så hastigt afgö-
rande icke var möjligt. Innan han kunde besluta något i ett
’ Då han anlände, var emellertid riksförsamlingen redan hemförlofvad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
