Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. 10
tappert och trofast folk, som kände värdet af sin frihet och
oafhängighet, skref han, ville han kämpa till sista man. Och han
begärde ej, att någon skulle beklaga honom, ty han kunde icke
tänka sig en skönare lott än att få offra lifvet för detta under-
tryckta folks frälsning. Han hade intet annat att lita till än
till sin goda sak och till det undertryckta folk, hvilket Gud
skulle beskärma, samt till de vapen, som norrmännen ej skulle
bära med vanära, då det gällde deras lands försvar.!
Morgonen därpå, den 29 juli, återvände kommissarierna
öfver gränsen. Tärningen var kastad. Sverige hade vädjat till
vapenmakt för att genomdrifva sina fordringar. »Il est impos-
sible de reduire la Norvége», skref utrikesministern Engeström
till kronprinsen, »sans pousser la guerre avec la plus grande
énergie».?
I De stora orden väcka ofrivilligt tanken på engelske kommissarien Å.
Fosters svar till lektor Adler, då denne förklarade för honom omöjligheten för
Fredrikshalds borgare att vända sig till prinsen med en ansökan, att han icke
genom ett krig ville utsätta deras stad för ödeläggelse, emedan deras förfäder 96
år förut i tiden af patriotisk ifver lagt sina hus i aska. »Ce ne sont que des
phrases», svarade Foster, »et pour des phrases vous aurez la guerre.»
2 Jacob Aall, Erindringer som Bidrag til Norges Historie fra 1800 til 1815;
Sechinkel-Bergman, Minnen ur Sveriges nyare historia, VIII delen; Yngvar
Nielsen, Bidrag til Norges og Sveriges Historie 1812—1816; Oscar Alin, Den
svensk-norska unionen m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
