Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan kallade den också, sedan han närmare tagit densamma i
betraktande efter fälttågets slut, för Nordens Gibraltar.
Hvad slutligen Kongsvinger vidkommer, kunde den endast
betraktas såsom ett starkt brohufvud för en norsk armé, som
ville operera på Glommens östra strand.
Utom ofvannämnda tre fästningar funnos i det inre af lan-
det och utmed södra och västra kusten ett stort antal förskans-
ningar och batterier, hvilka dock till större delen utgjordes blott
af svaga jordvärn, bestyckade med gamla och mer eller mindre
odugliga pjeser.
Den norska flottan utgjordes år 1814 af 8 briggar och 1
skonertbrigg, 46 kanonslupar, 51 kanonjollar, 3 mörsarebåtar, 2
kuttrar, 3 rekognosceringsfartyg, 2 bombarder, 7 flytande bat-
terier samt 11 mindre fartyg och båtar. Af briggarna stod
dock en på stapeln, och en kunde icke utrustas. Till denna
flottas bemanning fanns god tillgång af ypperligt sjöfolk, dels
tillhörande lotsstaten, dels utskrifna i enrolleringsdistrikten.
Den förstnämnda räknade år 1813 icke mindre än 5 öfverlotsar,
64 åldermän, 881 fasta och 1,123 reservlotsar, de utskrifna 4,469
krigsdugliga enrollerade.
Af det föregående framgår, att Norges krigsmakt var betyd-
ligt underlägsen Sveriges. MHufvudstyrkorna af de reguliera
fälttrupper, som på båda sidor mobiliserades, förhöllo sig till
hvarandra som 22 till 13 (norskt landtvärn medräknadt). I fråga
om flottorna var öfvervikten på svenska sidan ännu större. Men
icke dess mindre borde hoppet om en lycklig utgång af striden
för de norska vapnen icke varit alldeles uteslutet. Stödd som
norska arméen var på trenne gränsfästningar och kämpande i
en terräng, uppfylld af svårtillgängliga pass och fjällbygder,
borde den åtminstone under en längre tid kunnat hålla en
fiende stången. Att så icke blef förhållandet berodde också
utan tvifvel mera på stridskrafternas organisation, utrustning
och framför allt ledning än på den nummeriska underlägsen-
heten.
Soldatmaterialet var godt. Omdömet bland de svenska
officerare, som deltogo i fälttåget, är därom enhälligt. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
