Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vistades i Norge såsom Essens adjutant under den tid, denne
var riksståthållare, att kavalleriet, med undantag af hästjägare-
kompaniet, var odugligt. Ryttarhästarna förstördes hemma i
kvarteren, där de kördes för tyngre åkdon, och ryttarne kunde
icke rida, åtminstone hvarken »vända eller sluta». Annars voro
de »flinka och agila, kunde simma och voro viga». De kunde hafva
bildat en utmärkt trupp, säger han, om de fått mera öfning och
hästarna bättre handterats. Vid artilleriet funnos flera skickliga
officerare, men pjeserna, trepundiga kanoner, voro »icke sär-
deles dugliga». Infanteriet ansåg han vara bättre, hvad mannen
i ledet vidkom för mer än det svenska i allmänhet taget
men sämre än Smålandsregementena. Truppen hade lätt att
fatta, »var härdig och lättfödd» Officerarne i de lägre graderna
voro tämligen väl instruerade, »de öfriga okunniga». Trossen
var dåligt inrättad.
Hvad som äfven förringade den norska arméens krigs-
duglighet under 1814 års fälttåg var dess bristfälliga utrust-
ning. Något gevärsfaktori fanns icke inom landet. Alla gevär
hade kommit från Danmark. Uti fästningarna funnos visser-
ligen mindre reservförråd och reparationsverkstäder, där rege-
mentenas bössmakare under fredstid fingo sin utbildning, men
dels var behållningen i dessa förråd mycket ringa, dels ut-
gjordes den af föråldrade modeller. Att anskaffa nya gevär från
utlandet försvårades af blockaden och omöjliggjordes genom
bristen på klingande valuta. Artilleriet var något bättre lottadt,
så till vida som att järnkanoner kunde gjutas vid järnbruken i
Moss och Laurvik. Metallkanoner måste däremot införas från
utlandet. Detta var äfven fallet med krut. Hvarken salpeter-
verk eller svafvelbruk funnos inom landet, sedan de försök, som
gjorts under Fredrik V:s tid, misslyckats. År 1794 hade vis-
serligen fyra eller fem krutkvarnar varit i gång, nämligen en
i Kristiania, en i Kongsberg, en vid Bergen samt en eller två
vid Trondhjem. Men de hade varit i privat ägo och endast haft
sysselsättning med bergverkens betjänande. Ovisst är ock, om de
funnos kvar 1814. Arméen och flottan hade i allmänhet fått
sitt krutförråd från Danmark, om än någon mindre kvantitet,
besynnerligt nog, importerats från Sverige.! Behofvet af krut
för ett helt fälttåg var dock långt ifrån fylldt, hvilket var
så mycket betänkligare, som kvaliteten i allmänhet var dålig.
! Thaarups statistik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
