Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sivt. Norrmännen, skref han, hade icke fallenhet för offensiva
krig och ägde icke heller erforderliga medel för ett dylikt
krigföringssätt. Att lämna ett land, som ej förmådde wun-
derhålla en större samlad krigsmakt. för att rycka in i ett
annat land, där förhållandena i detta hänseende icke voro myc-
ket bättre, kunde icke gärna anses klokt. Man hade i sådant fall
ingen ekonomisk bas att stå på. Hunne fienden att sätta sina
förråd i säkerhet, skulle den infallande arméen af -brist på pro-
viant snart tvingas att vända om, och, då den nu kom tillbaka
öfver gränsen, skulle den ej hafva något att lefva af utan för
sin utkomst nödgas sprida sig i vidsträckta kvarter. Men vore
fienden så rustad, att han kunde föra sin proviant med sig, skulle
han förfölja och skulle då finna landet utan ordnadt försvar.
Om sålunda kriget till hela sin anläggning borde föras
defensivt, finge likväl arméen därför icke förhålla sig passiv.
Tvärtom borde det vara den samlade krigsmaktens uppgift att
göra försvaret så aktivt som möjligt. Fördenskull borde
förråden sparas till det afgörande ögonblicket, hvilket Seyer-
sted ansåg vara kommet, då fienden med samlad styrka ginge
öfver gränsen. Arméen borde då i en hast koncentreras och
med alla krafter söka manövrera in fienden i defiléerna för att
sedan kunna anfalla honom där från alla håll.
Under denna förutsättning var planen utarbetad. Den
ingick i de minsta detaljer, så väl i hvad som rörde arméens
koncentrering som i fråga om de rörelser, som den borde före-
taga, allt efter som de olika alternativ, som kunde tänkas för
fiendens anfall, inträffade. Först skulle gränsfästningarna förses
med tillräckliga garnisoner och erforderliga krigsförråd och
roddflottan förläggas till Hvalöarna. Därefter borde hufvud-
styrkan af den stridsmakt, som blefve öfver för strid i öppna
fältet, samlas i det sunnanfjällska Norge. Man borde härvid
likväl räkna med en viss försiktighet, då det nordanfjällska Norge
icke finge alldeles blottas på reguliera trupper. Lyckades det
nämligen för fienden att bemäktiga sig Trondhjem och sätta
sig fast därstädes, skulle det blifva ytterst svårt att, äfven
med en öfverlägsen styrka, drifva honom därifrån. Det var
därför ett nödvändigt villkor, att man från första stund skaffade
sig en säker kännedom om fiendens blifvande anfallspunkt.
Visste man emellertid, att hufvudanfallet, såsom man på förhand
hade skäl att antaga, skulle riktas mot det sunnanfjällska
Norge, borde den armé, som i sådant fall här samlades, delas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
