- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
87

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såsom arrièregarde i Herfölssundet. Rörelsen skedde utan att
man på de svenska fartygen hade minsta aning därom. Öarna
skymde nämligen alldeles utsikten för utkiksposterna, hvilka
också hade svårt att misstänka någonting, så länge de sågo
Klincks division ligga orörlig i sundet. Först i soluppgången
följande morgon började posten på Vagnarberget misstänka, att
det icke stod rätt till på fientliga sidan, och en stund senare
såg han också, hur fiendens fartyg flydde för full rodd öster
om Kirkeöen. Han signalerade det genast ut till flottan, och
här blef det nu i en hast lif och rörelse ombord.! En och
hvar ville nämligen komma, först i förföljandet. Det dröjde
likväl till femtiden, innan skärgårdsflottan kunde sätta sig i
marsch. Hufvudstyrkan, 36 kanonslupar under Wirséns eget
befäl, fick order att gå öster om Kirkeöen, medan återstoden
gick väster om samma ö, den förra för att tvinga fenden att
hålla stånd, den senare för att söka afskära honom återtåget.
Örlogsfartygen kunde för vindstillan icke komma ur fläcken.
Klinck afvaktade icke anfallet. Så fort han fått sitt jägar-
detaschement ombord, anträdde han skyndsamt återtåget ge-
nom sunden mellan Kirkeöen och Sandöarna. Förgäfves an-
strängde sig Wirsén att upphinna honom. De norska sluparna,
lättroddare än de svenska och synnerligen väl bemannade, hade
för stort försprång, och så snart de kommo ut ur de trånga
sunden. där strömmen föll hårdt emot, voro de utom all fara.
Wirsén fortsatte dock förföljandet, tills han kom in i sundet
mellan Vesteröen och Krageröen. Men slupbesättningarna voro
nu så utmattade af den ansträngande rodden, att han måste låta
dem stanna. Klincks division fick därigenom tid att draga
sig in till Slevigs batteri. Fasting var redan ett godt stycke
ute på fjorden, på väg till Vallö saltverk. En stund därefter
fick Wirsén order från Puke att med hela skärgårdsflottan,
undantagandes de fartyg, som kunde behöfvas af landstignings-
trupperna och till skydd för den tillärnade pontonbron öfver
Svinesund, taga ställning i skärgården söder om Krageröen.

Under sin häftiga rodd norr om Kirkeöen hade Klinck
upphunnit två kanonslupar, som bogserade den norska flottiljens
proviantbrigg, hvilken, då den ej kunde räddas, stacks i brand.

1 Några ögonblick förut hade Klint från masttoppen af chefsfregatten sökt
rekognoscera fiendens ställning men endast upptäckt de åtta kanonbåtarna i
Herfölssundet. Han hade emellertid trott, att de andra fartygen undanskymdes
i skuggan under de skogbevuxna öarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free