Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom norska arméen i betydligt högre grad än själfva återtåget
från Rakkestad, hvars betydelse menige man icke så lätt kunde
fatta. Och ännu större betydelse fick kapitulationen, när det
spordes, att alla fångar och desertörer frigåfvos och försågos med
afskedspass i svenske konungens namn — ett mycket fintligt drag
af kronprinsen, då det väckte den föreställningen inom norska
arméen, att det icke var så farligt eller fruktansvärdt att råka
i svenskarnes våld, och vande allmänheten vid att erkänna den
svenske konungens myndighet i landet. I detta hänseende vardt
Fredriksstads fall af långt farligare betydelse för norrmännen
än förlusten af själfva fästningen. Det kan icke heller vara
tu tal om att det icke skulle hafva varit mycket bättre, om
kommendanten, såsom prins Kristian tänkte sig saken, medan
tid var, förnaglat kanonerna samt förenat besättningen med
Arenfeldts brigad och lämnat fästningen åt sitt öde.!
Puke hade återvunnit kronprinsens fulla bevågenhet. »Den
utmärkta del, ni tagit i denna lyckliga tilldragelse», skref han
till honom, »genom edra dispositioner, och den ifver, ni ådaga-
lagt vid deras sättande i verket, gifva eder nya anspråk på
min välvilja. Och om min benägenhet för eder ytterligare
skulle kunna ökas, kan det blott ske genom det nit, hvarmed
ni — jag är viss därpå —, skall fortfara att tjäna konungen
och fosterlandet.» Om han icke hindrats genom underrättelsen
om Staffeldts marsch från Kjölen, skulle han genast samma
dag hafva begifvit sig till Fredriksstad. Några dagar senare
blef Puke utnämnd till excellens och snart därefter till grefve.
Gustaf af Klint, som onekligen hade en stor förtjänst i fram-
gången, om än icke så stor, som han själf gör den i sina anteck-
ningar,? blef generalmajor, och Västgöta-Dals regemente, hvars
båda bataljoner visat sig mycket raska och ståndaktiga, erhöllo
’ Saga I, noten sid. 250. I Sverige vardt man emellertid mera förvånad än
belåten, då man fick höra, att kronprinsen frigaf alla helbrägda krigsfångar.
När han fick höra klandret, skref han till Engeström, att man icke skulle tro där
hemma, att han gjort det utan att vara förvissad »que les femmes désiraient
vivement le retour de leurs mariés» och att soldaterna »une fois dans leurs
foyers ne s’occuperaient que des travaux agricoles». Han ansåg det äfven
klokt ur besparingssynpunkt och för att icke minska arméen genom stora fång-
eskorter. Kronprinsen till Engeström den 12 augusti. H. M:t konungens privat-
arkiv.
» Under arbetets tryckning har jag kommit att tänka på att jag kanhända
icke nog tydligt angifvit å sid. 79—81 samt 89 och I1, att omdömena om den
gamle och vresige men alltid tappre och fordom frejdade amiralen Puke äro
Klints. Som de voro mycket karakteristiska för tiden, om än i viss mån öfver-
drifna, och som de på samma gång motiverade kronprinsens vredesutbrott i Ström-
stad, ansåg jag dem kunna återgifyvas i detta arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
