Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde bygga några planer på ett långvarigt och lyckosamt
försvar.!
Efter att hafva inhämtat dessa upplysningar ansåg sig stats-
rädet icke mera kunna afråda prins Kristian att antaga det er-
bjudna vapenstilleståndet, och detta så mycket mindre som det
ursprungliga villkoret, hvarpå underhandlingarna hittills stran-
dat, nämligen fästningarnas besättande, numera förlorat all
reell betydelse, sedan Fredriksstad fallit och Fredrikssten icke
mera kunde undsättas. Prinsen åter gaf sitt »konglige Ord»
på att han skulle använda allt för att få blockaden af de norska
hamnarna upphäfd och tillförseln fri till lands som till sjös.
Afvenledes ville han söka utverka sådana garantier för det
norska folkets rättigheter, att dessa åtminstone blefve lika vid-
sträckta som de, som utlofvats uti svenska kronprinsens utkast,
samt framför allt söka förskaffa den norska nationen ett vapen-
stillestånd, hvarunder dess representanter kunde sammankallas
till hållande af ett storting, där de närmare kunde få bestämma
om föreningsvillkoren mellan bägge rikena, »Norges Selvsteen-
dighed uforkreenket».
Beslutet blef alltså, att underhandlingarna skulle fortsättas.
Tvenne bref uppsattes till svenske kronprinsen. I det ena,
som var af mera enskild natur, gaf prinsen till känna, att han
vore mycket villig att begagna sig af de medel, som kunde
trygga det norska folkets lycka och återställa fred i världen —
nämligen att öfverlämna Fredrikssten och återlämna den exe-
kutiva makten i folkets händer. Innan han gjorde det, ville han
dock råka Karl Johan och tala med honom i all förtrolighet
om sättet, hvarpå sakerna borde ordnas, »og som ikke kunde
blive bedre behandlede end ved en Sammenkomst efter Vaaben-
stilstandens Afslutning». I det andra brefvet lofvade prinsen,
att ett utomordentligt storting genast skulle blifva samman-
! Aall, sid. 500, där statsrådsprotokollen äro tryckta in extenso.
Mankell anför sid. 93, för att förringa trovärdigheten af Haxthausens för-
säkringar angående lifsmedlens otillräcklighet, att denne »för de stridiga upp-
gifter», han under dessa dagar lämnade, blef ställd för rätta. Han nämner dock
icke på samma gång, att Haxthausen på ett fullt tillfyllestgörande sätt för-
klarade dessa uppgifter inför öfverkrigskommissionen, som också fullständigt fri-
kände honom från aktorns aila anklagelsepunkter. Ej heller omtalar han, att
af riksrättens 26 medlemmar, hvilka, sedan öfverkrigskommissionens dom fallit,
om igen pröfvade Haxthausens sak, blott en enda satte i fråga att fälla honom,
för att sedermera döma honom till tjänstens förlust, och detta därför — att
Haxthausen »tabt sin Popularitet». Haxthausen blef äfven af riksrätten full-
ständigt frikänd och fick därefter afsked »i Naade» samt tillerkändes en pension
af »1,500 Norske Species». Saga I, sid. 442 m. fl.: protokoll i norska statsrådet
den 3 februari 1517.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
