- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
238

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och med hela sin styrka, utom jägardivisionen Breetzman, som
finge lämnas kvar, vända åter till Raade.!

Schröder vardt nu mycket orolig samt förklarade strax, att
han måste lämna ställningen, då han fann det alldeles omöjligt att
med sin egen ringa styrka kunna motstå fiendens öfvermakt, därest
denne på allvar forcerade alla öfvergångsställen, i synnerhet det
vid Rolfsösund. Visserligen hade Arenfeldt frambeordrat 2
divisioner af de trupper, som stodo vid Isse bro, hvilka be-
satt stranden midt emot Hafslund;? men styrkan skulle i alla
fall icke uppgå till mer än något öfver 900 man, hvilket vore
alldeles för litet för en så vidsträckt ställning. Synnestvet
kunde emellertid icke mera hjälpa honom. Han hade fått
bestämd order och hade intet annat att göra än att lyda. För
att svenskarne på andra stranden icke skulle märka hans åter-
tåg, uppsköt han emellertid på eget bevåg uppbrottet, tills det
började skymma, då han samlade sin styrka i all tysthet vid
Tunö gård. Innan han vid elfvatiden satte sig i marsch, kal-
lade han till sig de officerare, som befunno sig i närheten af
batteriet, och tog dem till vittne, när han återlämnade befälet
till major Schröder, att han gjorde det med den bestämda befall-
ning till denne att försvara sin post till det yttersta. Schröder
skulle därvid följa de order, han erhållit af Arenfeldt, samt för
öfrigt »bruge sin Conduite». ?

Att denna förmaning icke var öfverflödig, skulle snart visa
sig. Knappt hade nämligen Synnestvet marscherat sin väg,
förrän Schröder började fundera öfver det kritiska i sin ställ-
ning, och dessa funderingar ledde snart därhän, att han i
mörkret tyckte sig vara »omgiven af Fienden, der som meldt
paa fere Punkter opförte Batterier, og ved allerede byggede
Fartöier og Flaader kunde foretage Landgang i Flanquerne og
paa de Steder ved Glommen, hvor ingen Forskandsninger ...
vare opförte,. Han såg därför sin enda räddning i ett återtåg.
Men då den enda väg, på hvilket detta kunde ske, var den
sandiga och backiga landsvägen till Isse bro, kunde detta icke gå
fort, så vida han icke ville lämna batteriet Dahm i sticket. Hvad

’ Morgetistjerne I, sid. 262, 320 och 329. Löjtnant Mansbacks rapport bland
Staffeldts papper i N. R. ÅA.

2 1 af Trondhjemska och 1 af Vesterlehnska regementet. I öfverkrigskommis-
sionens dom uppgifves såsom sannolikt, att 2 divisioner af Vesterlehnska rtege-
mentet voro framsända från Isse bro, men därom hade förmodligen Schröder icke
erhållit någon kännedom. Saga I, sid. 405,

3 Morgenstjerne I, sid. 326 och 330.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free