- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
296

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade han i detta fall endast velat medgifva en garnison af 800
man i Fredriksstad och af 500 man i Fredrikssten. Och såsom
ersättning för denna fullständigt illusoriska garanti hade han
likafullt fordrat blockadens upphäfvande längs hela kusten.

Det andra villkoret, som prins Kristian uppställt. hade rört
hans afsägelse och hade äfven visat sig lika tänjbart. Till af-
sägelsen vore han nog villig, hade han förklarat gång på gång,
men blott under den förutsättning, att den norska konstitutio-
nen, sådan han själf lyckats få den antagen af riksförsamlingen
på Eidsvold, godkändes af konungen af Sverige. När så, efter de
upplysningar Tank lämnat om denna konstitutions verkliga inne-
börd, det visade sig, att densamma verkligen utan fara kunde
läggas till grund för föreningsfördraget, då hade han passat på
att foga nya bestämmelser till de gamla, hvilka alla syntes gå
ut på att vinna en väl markerad meningsskiljaktighet de båda
folken emellan, genom hvilken han en vacker dag kunde hoppas
finna krafter redo till en skilsmässa. Sveriges konung hade
dock, då han samtyckt till att förvärfva Norge såsom ett enadt
konungarike och ej såsom en provins, redan hemburit freden i
Norden ett nog stort offer.! Mest orimligt hade prinsens yrkande
på de allierade makternas garanti varit, då dessa makter därige-
nom när som helst skulle kunna blanda sig uti de förenade rikenas
inre tvister. Hvad hade det för öfrigt tjänat till att diskutera
alla dessa villkor? I sista hand skulle ju afgörandet bero af stor-
tinget. Förkastade detta villkoren, sedan de af Sverige blifvit an-
tagna, skulle ju prins Kristian endast hafva vunnit därpå, då
han otvifvelaktigt fått en starkare position, sedan han appellerat
till folket och sedan han, tack vare blockadens upphäfvande, kun-
nat fylla sina förråd med alla nödvändighetsartiklar för ett krig.
Frågan vore därför, huruvida en förlikning på fredlig väg verk-
ligen vore möjlig? Trots Björnstjernas fyndiga förslag, hvar-
igenom prins Kristian på förhand skulle betagas hvarje före-
vändning att blanda sig i stortingets öfverläggningar, fanns åt-
minstone ännu icke mycken förhoppning därom.

I den första uppbrusningen af sitt lifliga sydländska lynne
hade också Karl Johan redan efter första genomläsningen af
Björnstjernas bref fattat sitt beslut att icke gifva efter. Un-
derhandlingarnas tid var nu förbi, tärningen var kastad, den

’ Bien ne l’obligeait (le Röbi) å cette concession, dont la postérité seule
pourra quelque jour évaluer l’étendne, et ce n’est pas ainsi que les traités lui
promettaient la Norvége.» Löwenhjelms not den 12 aug. till kejsar Alexander.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free