- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
299

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lynnes uppbrusning någon gång kunde fördunklas. Under de
långa debatterna mellan honom och Adlercreutz hade denne se-
nare på allt sätt sökt öfvertala honom att antaga Björnstjernas
förslag, hvilket, ansåg han, hur man än ville se det, icke kunde
vara annat än fördelaktigt.

Den vackra årstiden skulle snart vara förbi, hvarefter alla
offensiva krigsrörelser i hög grad försvårades. Lyckades man
icke komma till ett snart afgörande, skulle arméen kanske
hela vintern öfver nödgas stå kvar i Norge, utsatt för ett gue-
rillakrigs alla chikaner. Hvilken farlig ställning man därige-
nom skulle komma att intaga, insågs lätt genom en blick på det
politiska läget i Europa. Hade frågan endast gällt att besegra
den norska arméen, förjaga prins Kristian och besätta Kristiania,
hade man icke behöft oroa sig för den slutliga utgången. Det
strategiska läget kunde gärna icke önskas bättre, än det för
tillfället var. Men de strategiska faktorerna voro icke de be-
stämmande. I det politiska förhållandet mellan de fyra allierade
makterna inbördes och till Sverige låg i stället den hemliga
driffjäder förborgad, från hvars makt den svenska regeringen
ej kunde frigöra sig. Oenigheten mellan de fyra kommissarierna
vid deras första återkomst från Kristiania hade legat i så öppen
dag, att ingen gärna kunde misstaga sig därpå. Allt antydde,
att en skef ställning inträdt mellan de fyra makternas repre-
sentanter, hvars djup dock för tillfället var omöjligt att pejla.
Och denna situation hade icke förbättrats genom kronprinsens
barska svar till dem i Uddevalla, då han, förbittrad öfver danska
regeringens ränker och undanflykter, helt plötsligt hotat att gå
öfver med svenska arméen till Seland; ty genom detta för-
hastande hade äfven vännerna blifvit misstänksamma. Steigen-
tesch hade genast vid samma tillfälle gjort en antydan om att
Danmark i sådant fall skulle kunna påräkna understöd af en
österrikisk armékår af 50,000 man, och Foster hade uttalat den
misstanken. att svenska regeringen möjligen kunde hafva för
afsikt att bemäktiga sig båda stränderna af inloppen till Öster-
sjön, en eventualitet, som hans regering aldrig skulle kunna
tillåta. Hvad Steigenteschs yttrande vidkom, hade Engeström
försäkrat, att man kunde vara lugn. Den österrikiska regeringen
hade alltför stort behof af sina trupper på närmare håll för
att den i brådkastet skulle vilja göra sig af med en så stor
styrka som 50,000 man. Engeström hade också betraktat talet
därom mera som en löjlighet. Farligare kunde det däremot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free