Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir en tranquil besittning. Ett kanhända bullersamt storting
att leda, en nödvändig reorganisation i många delar att verk-
ställa, missnöjda och oroliga hufvuden att vinna eller aflägsna.
mycken falskhet att upptäcka och omintetgöra, många räfknep
och intriger att afböja eller straffa — allt detta fordrar tid och
skicklighet. Främmande makters olika intressen vid en olika
tidpunkt», tillägger hamn, »torde ock uppstiga för att störa det
lugn, som Sverige af denna förening hoppas.»
Och redan efter 14 dagar fann han sig hafva spått rätt. »Hvad
Jag och flera förmodat», skrifver han den 2 sept. i sin journal,
»händer. I Kristiania krånglas. Kronprinsens missnöje väckes
som oftast. Den ena timmen gifves order till åtskilliga trup-
pers hemmarsch till Sverige, och timmen därefter gifves kontra-
order; — och så lärer det komma att blifva ännu en lång tid.
Han ansåg dessa tilldragelser så föga intressanta, att han slu-
tade med att föra någon journal.
»Det tillhörer en högre politik att bedöma», slutar en annan
af våra sagesmän, G. af Klint, sina anteckningar, »om icke sven-
ska arméen bort framgå till Kristiania och där stadga Norges
öde. — Sannolikt synes, att Norge i detta fall bort blifva
närmare införlifvadt med Sverige och faran för dessa nationers
delade intresse eller främmande makters inflytelse på förenin-
gens bestånd fullkomligt afböjd. Denna föreställning gjorde åt-
minstone intryck på mina känslor, och själfva den lyckliga kon-
ventionen af den 14 augusti 1814, som bestämde Sveriges och
Norges förening, kunde ej undanhålla en öm suck öfver dessa
dyrbara rikens framtida öden.»
Äfven åtskilligt annat skulle kunna anföras för att visa,
att man efter konventionens ingående inom svenska arméen och
ottan började ångra, att man icke slagit ut slaget till fullo.
Ju mer man kom under fund med alla eftergifter, som blifvit
gjorda, dess mera oförklarligt syntes också för mången kron-
prinsens handlingssätt. För att förklara hans moderation bör-
Jade man slutligen antaga, att det varit omöjligt för Sverige att
kunna kämpa ut kriget till slut. För Europa hade man visser-
ligen rätt, hette det, att göra med sin nya besittning hvad
man ville, men kronprinsen, som fann, att krafterna icke räckte
till, höll det af politiska skäl för klokare att hålla fram bro-
dershanden till en förening i stället för att framtvinga en sådan
med våld. De verkliga skäl, som ledde Karl Johan, äro i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
