Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»All right!» svarade Stephens, en engelsman, med
hvilken han ingått vadet.
En ung husar klef upp i fönstret och lutade sig ut för
att se ned på gatan.
»Hu, hu!» huttrade han, när han såg huru högt det var.
»Håll munnen på dig!» skrek Dolochov och knuffade
till honom, så att han snafvande öfver sina sporrar tumlade
in i rummet.
Dolochov klef nu ut genom fönstret, satte sig, släppte
taget, sträckte ut handen efter buteljen, som han hade ställt
ifrån sig, och förde den till munnen. En djup tystnad rådde.
Peter höll handen för ögonen, och ett svagt leende af
förskräckelse och fasa flög öfver hans ansikte. »Hvad det
räcker länge!» tänkte han.
Då gjorde Dolochov plötsligt en rörelse bakut, och man
såg, att armen med den lyfta buteljen darrade. Som den
list, hvarpå han satt, lutade utåt, kunde äfven den minsta
rörelse bringa honom att förlora jämvikten. Ett ögonblick
senare blef det allmän rörelse i rummet, ty Dolochov stod
blek, men triumferande upprätt i fönstret.
»Tom!»
Han kastade buteljen till engelsmannen, som fångade
honom i flykten.
»Utmärkt! — Bravo! — Det var vad, det!» — skreks
det öfverallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
