Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nyfikna blickar, som riktades mot henne med hela den
lugna säkerheten hos en erfaren världsdam. Hon förde ju
med sig deri, som grefven hade frågat efter, och då visste
hon, att hon tryggt kunde visa sig här.
»Gud vare lof, att vi hunnit fram i tid», sade hon
till de två prester, som befunno sig i salen. »Den unge
mannen där är grefvens son», tillade hon, sänkande rösten.
Därpå vände hon sig till doktorn.
»Kära doktor, den unge mannen är grefvens son. ...
Finns det något hopp?»
Doktorn ryckte på axlarna. Furstinnans min visade
nu den djupaste sorg. Hon gaf tecken åt Peter, att han
skulle sätta sig i en liten soffa, samt gick därpå med
ljudlösa steg fram till den hemlighetsfulla dörr, som alla
betraktade med oroliga blickar, öppnade den och försvann.
Peter märkte till sin stora förvåning, att alla de
närvarande stirrade på honom, hviskade och pekade på honom
samt att han var föremål för en aktningsfull
uppmärksamhet, som han långt ifrån var van vid. Ett obekant
fruntimmer steg upp och erbjöd honom sin plats, en adjutant
böjde sig ned och tog upp hans nedfallna handske, och
läkarne makade sig åt sidan för att gifva honom rum. Peter
tänkte, att han måtte ha blifvit en viktig person, som man
väntade sig mycket af under denna sorgliga natt, och han
mottog utan alla protester deras uppassning.
Kort därpå inträdde furst Vasili Då han fick se Peter,
gick han fram till honom och fattade hans hand, hvilket han
aldrig förr hade gjort, och skakade den varmt.
»Mod, mod, min vän! ... Han har begärt att få se er
... det är ett godt tecken!»
»Huru befinner sig nu...» Peter tystnade förlägen,
då han icke visste, om han skulle kalla grefven sin far
eller icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
