- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
45

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45 ~

vid åsynen af furst Andreis bleka ansikte och gnistrande
ögon.

»Det är just ingenting att vara glad öfver», svarade
furst Andrei.

I detsamma syntes längst bort i korridoren österrikiske
generalen Strauch, som var anställd vid Kutusovs stab, och
den ofvan omtalade medlemmen af »hofkrigsrådet».
Korridoren var nog bred för att de två generalerna bekvämt
kunde komma förbi de tre unge männen, men Scherkov
knuffade ändå till Nesvizki och ropade häftigt:

»Generalerna komma! Stig åt sidan! Skynda er!»
Österrikarne tycktes vilja gå förbi utan honnör, men
Scherkov steg fram, sträckte på sig och sade med en till—
gjordt enfaldig min på tyska:

»Jag har den äran att lyckönska er!» och han nickade
och skrapade med foten som barn, hvilka hålla på att lära
sig dansa. »Jag har den äran att lyckönska er till att herr
general Mack lyckligt har kommit hit, bara en liten smula
blesserad», och han pekade på hufvudet.

Generalen rynkade pannan, vände sig bort och gick
vidare, argt mumlande för sig själf:
»Gud, ett sådant nöt!»

Nesvizki hade mycket roligt åt uppträdet och stötte
furst Andrei i sidan för att få honom att skratta med, men
denne, som nu var ännu blekare än förut, vände sig mot
Scherkov och sade i skarp ton:

»Om ni, min herre, vill vara en narr, kan jag icke
förbjuda er det, men jag säger er, att om ni ännu en gång
understår er att i min närvaro uppföra ett dylikt narrspel,
skall jag lära er, huru ni bör uppföra er.»

Nesvizki och Scherkov voro så förvånade öfver detta
utfall, att de båda tego och sågo på Andrei med vidt
uppspärrad mun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free