Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pl 55 —
det!» ropade Denissov och störtade fram mot junkern för
att hålla honom kvar. Men Rostov ryckte loss armen och
gaf Denissov en så ursinnig blick, som om denne varit hans
värste fiende.
»Vet du, hvad du säger?» frågade han med darrande
stämma. »Ingen fanns i rummet utom jag, och om det
därför icke är så, så . . .»
Han kunde icke fullborda meningen och störtade ut
ur rummet.
»Må hin ta dem alla!» voro de sista ord Rostov hörde*
Rostov gick direkte till löjtnant Teljanins kvarter.
»Löjtnanten är inte hemma — han har ridit till
stabs-kvarteret», sade honom Teljanins kalfaktor. »Har
någonting händt?» frågade han, förundrad öfver junkerns
förstörda ansikte.
»Nej — ingenting!»
Staben låg i en by tre kilometer från Salzeneck. Utan
att först återvända hem, tog Rostov en häst och red dit.
I byn fanns ett värdshus, som besöktes af officerarne. Där
satt Rostov af hästen. Utanför dörren såg han Teljanins
häst stå fastbunden.
I ett inre rum satt löjtnanten framför en portion korf
och en flaska vin.
»Ah, har ni också kommit hit, unge man?» sade han
småleende.
»Ja», svarade Rostov med ansträngning och satte sig
på en stol bredvid honom. Båda tego. I rummet funnos
utom dem två tyskar och en rysk officer. Det rådde
allmän tystnad, som endast afbröts af slamret af tallrikar och
knifvar. När Teljanin hade slutat sin frukost, tog han en
penningpung ur fickan, sköt med sina smala hvita fingrar
tillbaka den ena ringen, tog fram ett guldmynt och gaf det
åt uppassaren.
»Fort! Jag har brådtom!» sade han till denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
