- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
56

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gg II -

Det var ett nytt guldmynt. Rostov steg upp och gick
fram till Teljanin.

»Tillåter ni mig att fä se penningpungen?» sade han
med knappast hörbar stämma.

När Teljanin lemnade honom pungen, sväfvade hans
blickar oroligt omkring rummet.

»Det är en mycket vacker penningpung», sade han,
»ja . . . ja . .. se på den, ni. .. alla tycka om den, ja ...»
sade han, men plötsligt bleknade han.

Rostov såg först på penningpungen och mynten, som
lågo i den, därpå blickade han Teljanin skarpt i ansiktet.
Löjtnanten undvek hans ögon och tycktes i en hast blifva
mycket upprymd.

»När vi komma till Wien, skall jag låta pluringarna
rulla», sade han, »men i dessa afskyvärda hålor vet man
inte, hvad man skall göra med sina penningar. Får jag
den nu tillbaka, unge man; jag skall gå.»

Rostov teg.

»Hvarför har ni kommit hit? Kanske liksom jag för
att äta frukost. Man äter ganska bra här», fortfor Teljanin.
»Men får jag den nu!» Han räckte ut handen och fattade
penningpungen, som Rostov lemnade honom. Därpå
stoppade han den i fickan med en min, som om han ville säga:
»jaha, jag stoppar min penningpung i fickan helt simpelt
och enkelt, och det är en sak, som inte angår någon annan.»

»Men hvad är det då fråga om, unge man?» frågade
han och såg på Rostov. Det var som om en kaskad af
elektriska gnistor hade sprutat ur Rostovs ögon in i Teljanins
och fram och tillbaka igen, och allt var ett ögonblicks verk.

»Kom hit!» sade Rostov, i det han fattade Teljanin
vid handen och nästan med våld drog honom till fönstret.
»Detta är Denissovs penningar ... ni har tagit dem!»
hviskade han honom i örat.

»Huru?. . . Hvad?. . . Huru vågar ni säga något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free