- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
64

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon skulle göra småsmulor af oss allihopa», sade en
underofficer.

»Kulan flög alldeles tätt förbi mig», ropade en ung
soldat med ett högljudt skratt, hvarvid han visade alla tänder
i munnen; »jag blef så rädd, att jag höll på att dö.»

Sedan kommo åkdon af annat slag än de, som hittills
hade farit öfver bron, däribland en bondvagn, som tycktes
vara lastad med ett helt hus. Vid denna vagn var en
vacker, brokig ko fastbunden. På vagnen sutto tvänne
kvinnor, en äldre och en rödkindad flicka. Dessa flyktingar
hade tydligen erhållit speciel tillåtelse att passera. Alla
soldaternas ögon voro riktade på kvinnorna, under det vagnen
gick förbi i skridt. På alla ansikten kunde man läsa samma
tanke.

»Sälj gumman där åt mig!» sade en soldat till
formannen, som rädd och arg fortsatte sin väg utan att svara;
han bara tecknade, att han icke förstod, hvad man sade
honom.

»Vill du ha? Se där!» sade officeren, i det han räckte
flickan ett äpple, som hon skrattande mottog. Nesvizki tog
liksom alla de andra icke sina ögon från flickan, så länge
hon var i sikte. Efter denna vagn kommo åter soldater,
och slutligen blefvo alla stående stilla. Hästarne för en
trossvagn hade trasslat in sig i remtygen, och alla måste
vänta.

»Hvad väntar ni på? Hvad är det här för ordning?»
ropade soldaterna. »För tusan — det är inte tid att stå
och hala nu! Det kan ju gå alldeles på tok för oss! Tänk
om han sätter bron i brand!»

Med ordet »han» menade soldaterna alltid fienden.

Nesvizki stod och såg ned i Enns vågor, när han
plötsligt hörde ett för honom nytt ljud, som hastigt kom
närmare. Någonting föll plaskande i vattnet, och fursten för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free