Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IOO —
joner af ett regemente jägare, som han nyss hade ridit förbi.
Furst Andrei blef icke litet häpen öfver den förändring
Bagrations ansiktsuttryck i detsamma visade; dragen antogo
nämligen ett egendomligt uttryck af beslutsamhet. Af den
förra mattheten och likgiltigheten hos honom fanns icke mer
ett enda spår kvar, tvärtom var uttrycket i hans runda
rof-fågelsögon på samma gång entusiastiskt och föraktligt.
Öfversten bad honom lemna detta farliga ställe, men utan att
svara honom befallde Bagration endast att man skulle
upphöra med elden och ställa upp sig så, att de båda
antågande bataljonerna finge plats för sin position. I detsamma
lättade sig röken för vinddraget, och midt emot dem blef
ett berg synligt, på hvilket det myllrade af fransmän, som
kommo allt närmare.
»Nu, gossar —■ rakt på dem!» ropade Bagration, och
som en löpeld spred sig genom lederna ropet: »Rakt på
dem! Ho, ho — ho!»
Det kommenderades halt, och tornistrarne aflades.
Bagration steg af hästen och lemnade honom till en kosack.
Därpå tog han af sig kappan, satte fast mössan bättre på
hufvudet, och med högljudd, fast röst utropande: »Med
Gud!» gick han med en ryttares tunga steg framåt öfver
det gropiga fältet. Furst Andrei följde Bagration som om
han varit berusad och dragits framåt af en obetvinglig makt.
Plötsligt knallade ett skott ur fransmännens leder, därpå
ännu ett ... och så brakade det på en gång lös från
fiendens hela i jägarkedja anryckande linie. Många stupade,
bland dem en kapten i furst Andreis närhet, hvilken nyss
förut hade marscherat med så käcka steg. Men i samma
ögonblick, som första skottet föll, hade Bagration vändt sig
om och ropat: »Hurra!»
Och »Hurra, hurra!» dånade det i långdragna rop
genom lederna, och springande om hvarandra stormade
soldaterna mot de i spridd ordning anryckande fransmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
