- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
102

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ro 2 —

sig från honom, och han kände som i en dröm, att han
rycktes vidare med öfvernaturlig hastighet och ändå
samtidigt stannade på samma ställè.

»Hvad vill det här säga? Jag kommer ju inte ur
fläcken! Har jag stupat? Är jag sårad?» frågade han sig.

Snart var han ensam på fältet, och varmt blod rann
under honom.

»Nej, jag är bara sårad, men hästen är död och har
fallit öfver mitt ben.»

Hästen reste sig på frambenen, men föll genast
tillbaka igen och förmådde icke mer stiga upp. Rostov ville
resa sig, men föll också ned igen. Sabeltaskan hade hakat
fast sig vid sadeln, och han kunde icke röra ena benet.
Han visste icke, hvarest hans regemente och fransmännen
voro. Omkring honom var allt tyst och stilla.

Sedan han ändtligen fått löst benet, reste han sig och
såg på sin venstra arm, som icke längre ville lyda honom.

»Där är folk — de skola hjälpa mig. Men är det inte
fransmän?»

Två eller tre ryttare kommo emot honom, och nu
föreföll honom fiendens närhet så förfärlig, att han icke ville
tro sina ögon.

»Komma de till mig? Och hvarför vilja de döda mig
.— mig, som alla älska så högt?»

Han erinrade sig sin moders, sin familjs och sina
vänners kärlek, och det föreföll honom omöjligt, att fienden
kunde ha för afsikt att döda honom. Han stod utan att
röra sig i mer än tio sekunder och utan att kunna fatta
sitt läge. Den främste hade redan kommit så nära, att
Rostov kunde urskilja hans anletsdrag. Han fattade pistolen,
men i stället för att skjuta, kastade han den mot
fransmannen och sprang därpå så fort han kunde mot ett busksnår.
När han vände sig om, såg han, att fransmännen stannat;
den främste af dem hade vändt sig om och ropade något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free