- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
106

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— io6 —

»Tillbaka! Drag er alla tillbaka!» ropade haü nu på
långt håll.

Soldaterna skrattade. I nästa ögonblick kom en
adjutant med samma befallning. Det var furst Andrei.

Den ena kulan efter den andra kom flygande öfver
honom, när han kom fram till batteriet, och han kände en
kall kåre efter ryggen. Det första han såg var en häst med
krossade ben, ur hvilken blodet rann som ur en källa.
Mellan förställarne lågo flere fallne. Långsamt banande sig
väg mellan kanonerna, satt han af och gaf befallning öm
återtåg samt hjälpte till att skaffa undan kanonerna. Snart
hade man fått de två ännu brukbara kanonerna på
förställarne, och färden anställdes långsamt inåt berget. Två
kanoner, af hvilka den ena hade sprungit och den andra
hade fått lavetten sönderskjuten, lemnades kvar. Vid foten
af berget åtskildes furst Andrei och Tuschin. Fursten räckte
den lille kaptenen handen, sägande: »jag hoppas vi få se
hvarandra åter!»

»Jag hoppas detsamma!» svarade Tuschin, och med
tårar i ögonen, utan att veta någon orsak därtill, ropade
han ännu en gång:

»Lef väl! Farväl så länge!»

Under det Tuschin drog sig tillbaka, kom vid
sluttningen af berget en junker emot honom och bad att få åka
på en af kanonerna. Han höll med den ena handen fast
den andra armen. Det var Nikolai Rostov.

Det hade väl befallts, att man skulle lemna kvar de
sårade, men den godhjärtade Tuschin kunde icke säga nej
till en enda af de många., som anropade honom om hjälp.

»Sätt er opp!» sade han till Rostov. »Lägg en kappa
under honom, Antonov!»

Kappan var redan förut genomdränkt af blod, och ännu
mer blod droppade ned på henne ur Nikolais sårade arm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free