Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io8 —
»Då hade ni väl kunnat taga från betäckningen!»
Tuschin ville icke säga, att det icke fanns någon
betäckning där, för att icke utsätta dess befäl* för något
obehag, därför teg han och stod och såg på generalen lik en
skolgosse, som icke kan sin lexa.
Denna tystnad varade tämligen länge, ty furst
Bagration visste icke, hvad han skulle säga, och officerarne
vågade icke blanda sig i saken. Slutligen afbröt furst Andrei
tystnaden, med högljudd röst sägande:
»Om förlåtelse, ers excellens — ni hade behagat
beordra mig till kapten Tuschins batteri. Jag var alltså där
och fann två tredjedelar af manskapet och anspannen
dödade, två kanoner obrukbara samt — ingen betäckning!»
Både furst Bagration och Tuschin sågo förvånade på den
talande, som fortfor: »Om ers excellens tillåter mig att
uttala min åsikt, hafva vi framför allt detta batteris
verksamhet samt denne mans och hans folks tapperhet att tacka för
dagens framgång.»
Furst Bagration såg på Tuschin; han hade icke lust
att uttala något tvifvel om furst Andreis bestämda omdöme,
men var därjämte också liksom ur stånd att tro på något
så öfvermänskligt, hvarför han med en nådig nick afskedade
Tuschin. Furst Andrei följde den tappre lille kaptenen.
»Tack för att ni hjälpte mig ur klämman», sade Tuschin
till Bolkonski. Men fursten bara såg på honom och gick
ifrån honom utan att svara något. Han var sorgsen och
kände sig betryckt. Allt detta var så besynnerligt, så olikt
det, som han hade väntat.
* 1 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
