- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
114

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

knastrade, och han kände- sig som berusad genom närheten
af hennes tjusande kropp.

»Ni har alltså icke märkt förr än nu, huru vacker jag
är?» tycktes Helena säga. »Och att jag är en kvinna,
som kan komma att tillhöra hvem som helst och således
äfven er?»

Och i detta ögonblick kände Peter, att Helena måste
bli hans, att det icke kunde vara annorlunda. Hon hade
fullkomligt lagt honom i sina bojor.

När värdinnan närmade sig till dem, ryckte Peter till
och rodnade i sm fruktan att hafva gjort något opassande.
Han tyckte, att alla skulle veta, hvad som hade försiggått
med honom.

»Man säger, att ni håller på att ställa i ordning ert
hus här i Petersburg», sade fröken Scherer. »Det är bra
men flytta inte från furst Vasili — det är bra att ha
en sådan vän — ni är ännu så ung och behöfver goda
råd. Ni blir väl inte ond på mig för att jag tar en
gammal dams rättighet i anspråk att tala öppet?» Hon teg,
såsom alltid damerna tiga, väntande på ett svar, när de
hafva talat om sin ålder. »När ni gifter er, blir det
annorlunda. »

Peter rodnade förlägen.

När Peter kom hem, kunde han icke somna. Hvad
hade händt? Han begrep bara, att Helena, som han hade
kännt som ett litet barn, hade utvecklats till en skön kvinna
och att hon kunde blifva hans.

»Men hon är dum — det har hon sagt själf. Och i
den känsla hon väckte hos mig, låg någonting vidrigt,
förbjudet. Man säger, att hennes broder Anatol har varit
förälskad i henne och hon i honom — det lär ha kommit en
historia i omlopp om det, och därför har Anatol skickats
bort. Och denne Hippolyt är också hennes broder! Skada!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free