Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 116 —
han ibland till sig själf. »Hon talar litet, men hvad hon
säger är enkelt och klart.» Peter visste, att man väntade
af honom, att han skulle säga det afgörande ordet, men en
obegriplig känsla af ångest höll honom tillbaka från detta
afgörande steg. Tusen gånger sade han för sig själf: »Hvad
skall det bli af det här? Jag måste fatta ett bestämdt
beslut», men han insåg till sin förskräckelse, att han saknade
beslutsamhet. Peter hörde till de människor, som blott då
äro starka, när de känna sig alldeles rena, men från dén
dagen, då begärelsens känslor hade vaknat hos honom vid
betraktandet af snusdosan, förlamades hela hans viljekraft af
ett hemligt skuldmedvetande.
På Helenas namnsdag hade en hel liten skara af
hennes anförvanter och bekanta samlats hos Kuragins. Alla
visste, att Helenas öde skulle afgöras den dagen. Gästerna
sutto vid bordet, vid hvilket furstinnan, en i sina yngre
dagar och ännu imponerande dam, intog värdinnans plats. På
båda sidorna om henne sutto förnäma gäster, en äldre
general och hans fru, samt hoffröken Anna Scherer. Vid nedre
ändan sutto de yngre, bland dem Helena och Peter
bredvid hvarandra. Furst Vasili var vid det bästa lynne, hade
ett ^skämtsamt ord för hvar och en, med undantag af Peter
och Helena, som han icke tycktes märka, och han lifvade
upp hela sällskapet. Vaxljusen brunno klart och speglade
sig i den glänsande bordservisen af silfver och kristall, i
damernas smycken och de gyllene epåletterna. Man hörde,
huru en gammal kammarherre försäkrade en bedagad
baronessa om sin glödande kärlek och huru hon skrattade åt
det; vid öfre ändan af bordet tycktes alla befinna sig i den
muntraste stämning, men under hela tiden var allas
uppmärksamhet riktad på Peter och Helena. Peter kände på
sig, att han v.»r medelpunkten i det hela, hvilket på samma
gång gladde honom och verkade nedtryckande.
»Det är således afgjordt nu», tänkte han, »men huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
