Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 — .’
öfver atlasklädningen, gick den lilla furstinnan två gånger
omkring , henne och betraktade henne än från den ena, än i
från den andra sidan.
»Nej, det här duger inte», sade hon och slog ihop j
händerna. »Det kläder dig inte alls. Bättre vore då din j
vanliga grå hvardagsklädning. Tag hit den klädningen, ’i
Katja», sade hon till kammarjungfrun.
»Nej, låt mig vara, sådan jag är», sade prinsessan
med sådant allvar och eftertryck, att alla genast tystnade.
Och hon såg på dem med sina stora ögon, som stodo fulla
af tårar, med ett så bedjande uttryck, att de insågo, att
det skulle vara gagnlöst, ja, till och med grymt att besvära
henne längre.
»Kamma åtminstone håret annorlunda!» sade furstinnan
Lisa. »Jag sade er ju» — vändande sig i förebrående ton
till m:lle Bourienne — »att den där håruppläggningen
alldeles inte passar till Marias figur. Ändra om den, så är
du snäll.»
»Nej, låt mig vara — det är mig fullkomligt likgiltigt», i
svarade prinsessan, ännu med tårar i ögonen.
M:lle Bourienne och furstinnan måste själfva inom sig
erkänna, att prinsessan Maria var mycket ful, fulare än
någonsin, i denna toalett. Då de lemnat henne, satt hon en
stund tyst och försjunken i tankar. Innan hon gick ned
till de andra, trädde hon framför skåpet med helgonbilderna
och fäste blicken på en stor bild af frälsaren, hvars af
röken svärtade ansikte belystes af en lampa, och blef stående
några minuter med hopknäppta händer. Hon plågades af
ett pinsamt tvifvel. Voro väl kärlekens, den jordiska
kärlekens fröjder ämnade åt henne? Djupt i sitt hjärta kände
hon en brinnande längtan efter att få älska och blifva
älskad tillbaka, ehuru hon knappast vågade tillstå det ens förj
sig själf.
»O Gud», sade hon, »huru skall jag kunna undertrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
