- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
130

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 130 — .’

»Nej, jag har öfvergått till armén», svarade Anatol,
som knappast kunde besegra sin skrattlust.

»Det var bra! Ni vill alltså tjäna tsaren och
fäderneslandet? Vi ha krig nu — då måste en karl ut . . . ut i
kriget. He, i förtrupperna?»

»Nej, furste. Vårt regimente har ryckt ut i fält, men
jag har blifvit anställd hos . . . hvem är det jag har blifvit
anställd hos, pappa?» vände sig Anatol skrattande till sin
fader.

»To, den är god! Hvem är det jag är anställd hos!»
skrattade fursten, och Anatol skrattade ännu högljuddare.
Men plötsligt antog furstens ansikte en bister min och han
sade till Anatol:

»Nu har jag hört nog — gå din väg!»

Anatol gick småleende tillbaka till damerna.

»Kom med mig in på mitt rum!» sade fursten till
den äldre af sina gäster.

Då de kommit på tu man hand, framlade furst Vasili
genast sina önskningar och förhoppningar.

»Tror du då», brusade den gamle fursten upp, »att
jag håller kvar henne och inte kan berga mig henne
förutan? För mig kan hon gärna ge sig af redan i morgon.
Men det säger jag dig, att jag vill lära känna min svärson
bättre. Du känner mina grundsatser: öppet och ärligt! Jag
skall i morgon fråga henne i din närvaro; vill hon, så må
han stanna här. Ja, han måste då stanna här, och då får
jag se.» Han gjorde en grimas. »Må hon ta honom —
mig gör det detsamma», skrek han.

Såsom fallet alltid är med kvinnor, som länge hafva
saknat manligt sällskap, så kände också de tre damerna på
’ Lysygora vid Anatols uppträdande, att deras lif hittills icke
förtjänade kallas för lif. Ögonblickligen hade förmågan att
tänka, känna och se mångfaldigats hos dem, och det var,
som om de plötsligt kommit ut ur mörkret i ett strålande ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free