- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
136

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 5 - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- i36 -

»Galenskaper! Dumheter! Dumheter!» ropade den
gamle fursten, rynkande pannan, tog sin dotter i armen och
lutade sig intill henne, men han kysste henne icke, utan
tryckte endast sin panna mot hennes och höll hennes arm
så fast omsluten, att hon skrek till.

»Är det icke möjligt, min dyra prinsessa Maria»,
började furst Vasili, att ni vill gifva oss en liten smula hopp?
Säg att kanhända — framtiden är så lång — säg att
kanhända ...»

»Hvad jag har sagt, min furste, är allt hvad mitt hjärta
bjuder mig att säga. Jag tackar för den mig tillämnade
äran, men jag skall aldrig blifva er sons hustru!»

»Se så — afgjordt alltså!» sade den gamle fursten.
»Fägnade mig mycket att få se dig här. Och du,
prinsessa, gå upp på ditt rum. Ja, det var mycket angenämt
att fä se dig», upprepade han och omfamnade furst Vasili.

»Mitt kall är ett annat», tänkte prinsessan, då hon
kommit i ro på sitt rum — »mitt kall är att vara lycklig
genom andras lycka, och huru mycket det än må kosta på,
skall jag göra den stackars Amelie lycklig. Hon älskar ju
honom så lidelsefullt!’ Jag skall, göra allt jag kan för att
bringa deras giftermål till stånd. Som han inte är rik, skall
jag skänka henne medel, ja, jag skall be pappa och Andrei.
O, huru lycklig skall jag inte bli, då hon blir hans — blir
hans — hustru. Hon är så olycklig, så främmande, ensam
och hjälplös! Och huru lidelsefullt måtte hon icke älska
honom, då hon så kunde glömma sig; men kanhända jag i
samma fall skulle.hà gjort detsamma.»

6.

Rostovs hade icke på länge haft några underrättelser
från Nikolai. Då fick grefven en dag midt i vintern ett
bref, på hvars utanskrift han kände igen sonens handstil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free