- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
138

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 138 -

»Ja, jag ska’.. . men tala nu om för mig, tant. Jaså,
vill tant inte? Då går jag till mamma och talar om det.»

Furstinnan redogjorde nu i korthet för brefvets
innehåll med villkor, att Natascha icke finge nämna för någon
enda hvad hon visste.

»Mitt heliga hedersord på det», sade Natascha och
korsade sig. »Jag skall inte säga det för någon» och — så
sprang hon genast till Sonja.

»Nikolinka ... varit sårad ... ett bref!» ropade hon
gladt med viktig min.

»Nikolai!» var det enda Sonja kunde svara, och hon
blef alldeles krithvit. Natascha brast i tårar, när hon märkte
den verkan underrättelsen hade på Sonja.

»Han har varit sårad bara litet grand, men han har
blifvit officer. Nu är han frisk igen och skrifver själf.»

»Åh, ni kvinnfolk ska’ då alltid gråta och tjuta», sade
lille Petja; »jag är glad, jag, riktigt glad öfver att min
broder så har utmärkt sig. Men ni kvinnfolk begriper
ingenting af det.»

Natascha log genom tårarne.

»Har du läst brefvet?» frågade Sonja.

»Nej, det har jag inte, men hon sa’, att allt är öfver
och att han redan är officer ...»

»Gud vare lof!» sade Sonja och korsade sig. »Men
kanske har hon bara inbillat dig det. Kom, gå vi till
mamma!»

Petja gick tigande af och an i rummet, men så sade han:

»Ja, om jag vore i Nikoluschkas ställe, skulle jag slå
ihjäl ännu flera fransmän — så’na där svinpelsar! Jag
skulle slå ihjäl så många, att *det blefve en stor hög!»

»Tig, Petja! Hvad du är dum ...»

»Nej du, jàg är inte dum, utan de, som tjuta och lipa!»

»Tänker du ännu på honom?» frågade Natascha
plötsligt Sonja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free