Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
»Tit, kom hit!»
»Drag åt fanders!» brummade gubben under de
kring-ståendes skallande skratt.
11.
Samma natt befann sig Rostov med en del af sin
skva-dron på förpost framför Bagrations kår. Husarerna voro
posterade två och två, och han red i skridt af och an längs
efter deras linie. Bakom honom voro den ryska härens
talrika vakteldar knappast synliga genom dimman och mörkret,
men framför honom var allt dystert mörker. Han drömde
halfvaken om hjältedater, som han skulle utföra i kejsarens
närvaro, om hemmet och alla de kära där, ryckte till och
satte sig till rätta i sadeln, men bara för att ögonblicket
efter nicka till igen.
Plötsligt föreföll det honom, som om man sköt på
honom.
* Hvad nu! Hvad är det? .. . Hugga in! Hvad?»
utropade han, vaknande till besinning. Och i samma
ögonblick, som han öppnade ögonen, hörde han från det håll,
där fienden var, dånande rop af tusentals röster. Och på
samma ställe, hvarifrån ropen hördes, blixtrade till och
slocknade ett eldsken, därpå ett andra, och uteftei de franska
truppernas hela linie flammade eldar upp på berget, och
ropen blefvo allt högljuddare. Rostov hörde ljudet af franska
ord, men kunde icke förstå dem.
»Hvad är det? Hvad tror du?» frågade Nikolai
husaren, som höll bredvid honom.
Husaren svarade icke.
»Hör du inte något?» frågade Rostov efter att hafva
väntat en stund på svar.
»Ja, hvem kan veta det, ers välborenhet», svarade
husaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
