- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
156

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 156 -

»Efter riktningen att döma måste det varå fienden T»
sadé Rostov.

»Kanske och kanske inte», svarade husaien. »Om
natten tar man lätt miste. Vill du stå stilla!» ropade han åt
hästen, som blifvit orolig.

Nu hörde Rostov tydligt ropet »vive fempereur!»

»Det måtte inte vara långt borta ■— bara på andra
sidan ån», sade han till husaren, men denne hostade bara,
utan att svara något.

Längs husarernas linie hördes bullret af trafvande
kavalleri och ur nattens mörker framträdde plötsligt gestalten
af en underofficer.

»Generalerna, ers nåd!» rapporterade han, ridande fram
till Rostov.

Rostov skyndade några ryttare till mötes, som syntes på
något afstånd. Det var furst Bagration och furst Dolgörukov,
som jämte sina adjutanter kommo för att på närmare håll
gifva akt på de öfverraskande många eldarne och ropen i
den fientliga hären. Rostov slöt sig till adjutanterna och
åhörde jämte dem generalernas samtal.

»Tro ni mig», sade furst Dolgorukov, vändande sig till
Bagration, »det är bara en krigslist. Fienden har af tågat
och låter eftertruppen tända eldar och göra larm.»

»Det tror jag knappast», svarade Bagration. »Herr
löjtnant, stå hans skyttar ännu där?»

»I går afton voro de där, men öm de äro där än, kan
jag icke säga med bestämdhet. Befaller ers excellens, att
jag rider dit med husarerna?» svarade Rostov.

Bagration sökte i mörkret att läsä i Rostovs ansikte.

»Ja, gör det!» sade han efter en stund.

Rostov befallde sin underofficer Fedtschenko och två
husarer att följa sig, gaf sin häst sporrarne Och red i traf i
riktning mot de ihållande ropen. Det var hemskt att sålunda
begifva sig in i det dimhöljda mörkret, men Rostov var ändå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free