- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
158

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11 - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 158 -

»Ah! Stanna hos mig som ordonnans», sade
Dolgoru-kov. »Är ni son till Ilja Rostov?»

Nikolai svarade icke.

»Får jag hoppas alltså, ers excellens?»

»Ja, jag skall ge order därom.»

»I morgon kanske jag blir skickad med någon rapport
till kejsaren», tänkte R.ostov och tackade Gud.

12.

Klockan var fem på morgonen, och ännu var det ganska
mörkfc På venstra flygeln var man redan vaken och rustade
sig i ordning, då man först skulle anfalla fransmännens högra
flygel, som enligt bataljplanen skulle kastas in bland de
böhmiska bergen. Mellan de ryska trupperna gingo österrikiska
officerare, som skulle angifva den riktning, hvaråt hvarje
afdelning skulle marschera. Så snart order härom gifvits, satte
sig trupperna i rörelse.

Dimman var så tät, att man icke kunde se tio steg
framför sig, ehuru redan dagen grydde. Man hade öfverallt
kunnat stöta på en ännu på tolf stegs afstånd osynlig fiende.
Men ingen fiende syntes, till; tvärtom stötte man öfverallt
på ryska kolonner, som marscherade i samma riktning. Hvar
enda soldat kände sig härigenom lättare om hjärtat, då
han visste, att många, många af hans egna landsmän drogo
åt samma håll, hvaråt han begaf sig, in i det obekanta
fjärran.

Efter ungefär en timmes marsch måste plötsligt en stor
del af hären göra halt, och genom soldaternas leder spred
sig en obehaglig känsla, att något hade kommit i oordning.
Man antog med riktig belåtenhet och skadeglädje, att ingen
annan kunde ha förorsakat detta virrvarr än tyskarne, dessa
— » korfätare ».

»Huru är det nu då? — Är vägen spärrad? — Eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free