- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
169

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i6q — ^

»Ser ni?» sade adjutanten, i det han pekade på foten
af det midt emot liggande berget. »Är inte det där
fransmän?»

De båda generalerna och adjutanterna fattade sina kikare
och ryckte dem från hvarandra. Alla ansikten hade
plötsligt blifvit bleka och i dem alla lästes fasa. Fransmännen,
som man hade trott ännu vara på två versts afstånd, stodo
plötsligt ända inpå dem.

»Det är fienden! — Nej! — Jo! Ser ni. . . det är
han . . . alldeles säkert! — Hvad &r det?» ropade man om
hvartannat.

Furst Andrei såg med blotta ögonen där nere till höger
en tät kolonn af fransmän rycka an mot Apscheronerna,
hvilka befunno sig icke längre än femhundra steg från det
ställe, hvarest Kutusov höll.

»Nu har det kommit, det ödesdigra ögonblicket! Nu
är tid för mig att handla!» tänkte furst Andrei, gaf sin häst
sporrarne och red fram till Kutusov.

»Man måste låta Apscheronerna göra halt, ers
excellens!» sade han.

Man i samma ögonblick var allt inhöljdt i rök, skott
ljödo på nära håll, öch två steg från furst Andrei var det
någon som ropade ångestfullt:

»Nu, bröder, är det förbi med oss!»

Som om detta varit ett kommandorop, grepo alla till
flykten. Allt mer och mer växande skaror störtade tillbaka
till den plats, hvarest kanhända endast fem minuter förut
trupperna hade defilerat förbi kejsarne. Det var icke blott
svårt att hejda dessa flyktingar, utan nästan omöjligt att icke
själf ryckas med af dem. Men furst Andrei ville icke skilja
sig från Kutusov, såg sig om, men kunde icke begripa, hvad
som tilldrog sig rundt omkring honom.

Furst Nesvitzki ropade med ängslig min till Kutusov,
att han riskerade att blifva tagen till fånga, om han icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free