- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
170

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 170 — .’

genast rede därifrån. Kutusov stannade ändå på samma
Ställe och utan att svara något tog han fram sin näsduk;
från hans kind rann — blod. Furst Andrei trängde sig fram
till honom.

»Sårad?» stötte han fram, och han kunde knappast
återhålla en snyftning.

»Såret är icke här, utan där!» sade Kutusov och tog
näsduken från den blödande kinden samt pekade på de
flyend^.

»Hejda dem!» ropade han, men samtidigt gaf han sin
häst sporrarne och red åt höger, öfvertygad att det icke var
möjligt att hejda de flyende, och en ny anstormande massa
ryckte honom med sig.

Trupperna flydde i så täta hopar, att den som en gång
hade kommit in i denna trassliga härfva af människor, icke
förmådde reda ut sig därifrån. Då ropade en:

»Spring på! Ni krypa ju bara, vet jag!»

En annan vände sig om och sköt af geväret i luften,
ännu en annan slog Kutusovs häst.

Med största ansträngning trängande sig fram åt venster
ur denna flod af människor, red Kutusov med sitt följe, som
nu var förminskadt till mindre än halfva antalet, åt det håll,
hvarifrån dånet af artillerield trängde till dem. Äfven furst
Andrei hade ehuru endast med möda lyckats komma ut ur
hopen af flyende. Han skyndade sig för att hinna upp
Kutusov, och såg så på en bergafsats ett ryskt batteri, som ännu
underhöll elden mot fransmännen. Ännu högre upp på berget
stod infanteri, som dock hvarken ryckte framåt för att
understödja batteriet, eller vek tillbaka åt samma håll som de
flyende. En general kom från dessa fottrupper till Kutusov,
som nu af hela sitt följe endast hade omkring sig fyra män,
hvilka bleka och under tystnad sågo på hvarandra.

»Nå, men så hejda då de skurkarne!» skrek Kutusov
nästan kväfd af raseri till generalen och visade på de flyende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free