Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t— 176 —
att till höger och venster om honom beständigt soldater med
ett stönande rop stupade. Men han såg icke på dem, utan
höll blicken endast fäst på det, som tilldrog sig framför
honom; han såg redan tydligt i batteriet en rödhårig artillerist
med på ena sidan hängande tschakå, hvilken höll i ena ändan
af viskarstången till en kanon, under det att en fransman
höll i den andra ändan och försökte draga åt sig stången.
Furst Andrei såg tydligt det på samma gång förvirrade och
ursinniga uttrycket i ansiktet på dessa båda män, som
tydligen icke tänkte på hvad de gjorde.
»Hvad tänka de väl på?» frågade han sig. »Hvarför
springer då inte den rödhårige artilleristen sin väg, om han
är utan vapen? Ännu har han tid att springa sin väg, eljes
erinrar sig fransmannen att han har ett vapen, och sticker
ner honom.»
Verkligen kom nu också en annan fransman med fälld
bajonett rusande mot de brottande, och den rödhårige
artilleristen, som ännu icke hade någon tanke för hvad som
väntade honom, utan ^triumferande höll upp viskaren, som
han hade ryckt till sig, fick sannolikt snart sitt öde afgjordt.
Hvad slut det fick, fick furst Andrei dock icke sè, ty
plötsligt föreföll det honom, som om en i hans närhet
stående soldat gifvit honom ett kraftigt slag af en påk öfver
hufvudet. -Han kände väl smärta, men hufvudsaken var för
honom, att denna smärta hindrade honom från att se hvad
som försiggick framför honom.
»Hvad är det här? Faller jag? Benen vägra mig sin
tjänst!» tänkte han och föll baklänges till marken. Hans
ögon stodo öppna, och han tänkte, om han icke skulle kunna
se, huru striden slutade mellan den rödhårige artilleristen
och fransmannen, men han såg ingenting. Öfver honom var
ingenting annat än himmelen — den höga himmelen, dunkel
och otydlig, men ändå omätligt hög, med gråa moln, som
sakta skredo öfver den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
