- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
177

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 177 — .’

»Hvem är det?» ropade Rostov, utan att känna igen Boris.

»Huru kommer det, att du är här, i första linien? Vårt
regemente har nyss gjort sin första attack!» sade Boris leende.
Han såg lycklig ut, såsom unge män bruka, då de första
gången varit i elden.

Rostov höll in hästen.

»Ser man på?» Nå, huru gick det?»

»Vi blefvo tillbakakastade!» berättade Boris liflig och
talför. »Kan du tänka dig! Gardet tog de framför sig
stående trupperna för österrikare, tills plötsligt kulorna från
dessa trupper slogo ned i våra leder och det blef klart, att
man hade fienden framför sig och måste skrida till anfall.»

Men Rostov hörde- icke längre på honom, utan dref
åter på sin häst.

»Hvart skall du?»

»Med rapport till hans majestät.»

»Han är här!» sade Boris, som tyckte sig hafva hört,
att Rostov menade hans höghet tronföljaren i stället för hans
majestät, och han pekade på storfursten, som ungefär hundra
steg ifrån dem, klädd i hjälm och kavallerigardespansar, just
ropade något till eri blek österrikisk officer i hvit uniform.

»Ja, det är storfursten, men jag måste till högste
befälhafvaren eller kejsaren», sade Rostov och gaf sin häst
sporrarne.

Sedan Rostov hade kommit förbi gardet och passerat
en öppen sträcka, red han, för att icke åter komma in i
första linien, dängs reservlinien och gjorde en stor båge
omkring de ställen, hvarest gevärselden hördes lifligare.

Plötsligt hörde han skott både framför och bakom sig
alldeles i närheten på ett ställe, där han alldeles icke hade
trott sig skola finna några fientliga trupper.

»Hvad vill detta säga? Fienden i ryggen på vår armé!
Icke möjligt! o tänkte Rostov, plötsligt gripen af fasa och
fruktan för sig och utgången af hela drabbningen. »Men

Krig och Fred. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free