Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
sädesskylar på en åker. Många sårade hade krupit
tillsammans i grupper om två och tre, och man hörde deras
obehagliga, som Rostov tyckte, mången gång förställda skrik och
stönande. För att icke behöfva hafva allt detta lidande för
ögonen, satte han sin häst i traf; han kände sig dyster och
ängslig till mods, icke därför att han fruktade för sitt lif,
utan emedan det skar honom i hjärtat att se alla dessa
olyckliga. Fransmännen besköto icke vidare detta med
döda och sårade öfversållade fält, men när de varseblefvo
den ridande officeren, riktade de en kanon mot honom och
slungade efter honom några kulor.
Det hemska hvinandet af kulorna och anblicken af de
många liken väckte hos honom en känsla af fasa och
medlidande med sig själf.
Han tänkte på sin moders sista bref. »Huru skulle hon
känna det, tänkte han, om hon nu visste, att jag vore här
på detta fält midt ibland kulor som riktats mot mig?»
I byn Gostieradek befunno sig ryska trupper, hvilka,
om ock något blandade om hvarandra, dock för öfrigt i
tämligen god ordning drogo bort från slagfältet. Hit nådde icke
fiendens skott, och man hörde endast i fjärran kanondunder.
Här sade alla öppet, att drabbningen var förlorad, men
Rostov måtte vända sig till hvem som helst, kunde ingen säga
honom hvarest Kutusov eller kejsaren befann sig. Många
försäkrade, att kejsaren var sårad, andra förklarade detta för
ett falskt rykte och berättade, att det var öfverhofmarskalken
grefve Tolstoi, som befunnit sig i kejsarens svit, hvilken hade
jagat tillbaka i en kejserlig vagn.
Till sist sade en officer, att han trodde sig bakom byn
hafva märkt någon af de höge herrarne. Rostov red därför
dit, men nästan utan hopp att finna någon där.
Efter en ridt på tre verst och sedan han kommit förbi
de eftersta ryska trupperna, såg han bredvid en
fruktträdgård, som omgafs af ett bredt dike, två ryttare, som höllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
