- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
192

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—’ 192 —

häst I. . och där är boden, där vi brukade köpa
pepparkakor! . . Komma vi då inte fram snart!»

»Hvilket hus?» frågade körsvennen.

»Det där — stora huset vid hörnet. Ser du då inte!?
Det där är vårt hus», svarade Rostov.

»Denissov! Denissov! Holla, vakna! Vi ä’ genast
framme!»

Denissov lyfte på hufvudet en smula och hostade, men
sade icke ett ord.

»Dmitri!» sade Rostov till den på kuskbocken sittande
betjänten, »ser du, om det är ljust hemma?»

»Jaa, herr grefve! Det är ljust i grefvens kabinett också.»

»De ha således inte gått och lagt sig än. Eller hur
tror du?.. . Glöm inte att genast ge mig min nya uniform»,
tillade Rostov och tummade sina knappast märkbara
mustascher.

»Kör på!» skrek han till kusken. »Men så vakna då,
Vasjai» vände han sig därpå till Denissov, hvilkens hufvud
åter hade sjunkit ned.

»Kör på, kör på! Du får tre silfverrubej i
drickspengar!» skrek Rostov, då de endast hade tre hus kvar att
passera, innan de nådde fram till inkörsporten. Han tyckte,
att hästarne icke kommo ur fläcken. Ändtligen vek släden
af in på gården och Rostovs blickar föllo på den för honom
så välbekanta frisen med den här och hvar affallna
kalkrappningen, trappan och dörrarna. Innai} släden hunnit
stanna, sprang han ur den och skyndade in i vestibulen.
Huset stod ännu där så kallt och -tyst, som om det icke
frågade efter, hvem det var som kom. Ingen var i vestibulen.

»Det måtte väl icke ha händt något!» tänkte Nikolai
med klappande hjärta, under det han raskt gick genom
vestibulen och sprang uppför de välbekanta, med mattor belagda
trappstegen. I tamburen brann endast ett talgljus. Gubben
Michalka satt som vanligt och sof på en bänk, och spring-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free