- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
197

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "7 —

sig så obeskrifligt lycklig och icke hade kraft att lägga band
på den glädje, som gaf sig uttryck i hennes skratt.

»O, så vackert, så härligt!» sade hon om allt.

För första gången på ett och ett halft år kände Rostov
i sitt hjärta och visade på sitt ansikte detta barnaleende,
som sedan han lemnade hus och hem icke någon enda gång
hade förskönat hans drag.

»Nej men, Nikolai, hvad du har blifvit manlig! . Vet
du, jag är alldeles förfärligt glad öfver, att du är min bror»,
och hon ryckte honom i mustascherna; »jag skulle vilja veta,
om ni karlar känner någonting likadant. Alldeles som vi?
Säg!» ’

»Hvarför sprang Sonja sin väg?» frågade Rostov.

»Ah, det är en särskild historia! Huiru tänker du kalla
Sonja? Du eller ni?»

»Jag gör som hon.»

»Snälla du, kalla henne för ni; jag skall sedan säga
dig hvarför.»

»Nej, låt mig veta det nu.»

»Nåja, jag kan ju säga dig det nu också. Du vet, att
Sonja är min väninna, och att jag skulle kunna gå genom
elden för henne. Här ska’ du få se!»

Hon strök upp tyllärmen och höll fram sin långa, magra
arm. Strax nedanför axeln syntes en röd strimma.

»Jag har brännt in det där märket för att bevisa henne
min kärLek. Jag lade bara en järnlineal i elden tills han
blef röd och tryckte honom sedan mot skinnet.»

Där nu Rostov satt i sitt forna studerrum och såg in i
Nataschas lifliga, skälmska ögon, föreföll det honom, som
om han åter vore försatt tillbaka till sina barndomsdagar,
från hvilka han hade några af de ljufligaste minnena i sitt
lif. Så tycktes honom icke häller brännmärket på armen
betydelselöst, utan han förstod det och var icke förvånad
öfver det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free