- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
198

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 198 —-

»Nå, vidare! Var det bara det?»

»Det här med linealen . . , det är bara för ro skull;
vi ä’ väninnor äfven utan det. Och den hon en gång fattat
kärlek till, den älskar hon evigt. Men det begriper inte
jag . . . jag glömmer det genast.»

»Men hvad var det mer?»

»Jo, ser du, hon älskar mig och — dig.» Natascha
blef plötsligt röd som en pion. »Kommer du inte ihåg -—
strax innan du for . . . hon har sagt mig, att du skulle
komma att glömma allt det där . . . men att hon alltid
skulle älska dig. ’Men,’ tillade hon, ’han må vara fri, om
han så vill’. O, Nikolai, hvad det är vackert af henne och
ädelt! Ja, ja, riktigt ädelt! Säg, Nikolai, är det inte det?»

Rostov hade försjunkit i tankar med anledning af
hennes ord.

»Jag tar inte i något afseende mitt ord tillbaka», sade
han efter en stund, »och Sonja är så förtjusande, att jag
skulle vilja se den galning, som skulle kunna afstå från en
sådan lycka.»

»Ja, är det inte sant?» utropade Natascha. »Jag har
redan talat med henne om det. Vi visste, att du skulle
säga så . . . men ändå går det inte! Ty, ser du, om du
säger så, att det hörs som om du ansåge dig för bunden
genom ditt ord, kunde det se ut som om Sonja afsiktligt
hade laggt ut sina krokar för dig och ville förmå dig att
gifta dig med henne.»

Rostov fann, att de båda flickorna noga hade tänkt
på allt. Sonja hade redan dagen förut förtrollat honom med
sin skönhet. I dag hade han väl sett henne endast helt
flyktigt, men hon hade nu förefallit honom ännu fagrare än
dagen förut. Hon var en älsklig sextonårig flicka, och hon
var tydligen passioneradt förälskad i honom. Hvarför skulle
då icke också han älska henne och gifta sig med henne?
Men tills vidare kunde de ju anse sig själfva som fria. .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free