- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
207

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 20J —

»Jo, du är god, du!»

I detsamma kom furstinnan Drubetskoi med tysta steg
och den sorgsna, kristligt undergifna min, som aldrig öfvergaf
henne, in i rummet. Ehuru hon dagligen träffade på grefven
klädd i nattrock, blef han hvar enda gång förlägen för
henne och bad henne om ursäkt för sin klädsel.

»Det gör ingenting, det gör ingenting, käre grefve»,
sade hon mildt och slöt ögonen. DÄr det inte bättre, att
jag far till Besuchovs? Grefve Peter har kommit hem, och
då kunna vi få allt hvad vi behöfva ur hans orangeri.
Dessutom måste jag nödvändigt tala med honom, ty han har ju
skickat till mig ett bref från Boris. Gud vare lof, nu har
min Boris också kommit in i staben!»

Glad öfver att furstinnan öfvertog en del af hans
bekymmer, befallde grefven att man skulle spänna för lilla
vagnen för henne.

»Säg Besuchov, att han måste komma. Jag skall
dessutom skrifva till honom också. Har han sin grefvinna med
sig?»

Det ryckte till i furstinnans ögon, och hennes ansikte
antog ett bedröfvad t uttryck.

»Ack, käre vän», sade hon, »om det är sant, hvad
vi ha hört, äro de mycket olyckliga med hvarandra. Det
är ju förfärligt! Skulle man ha kunnat tro det, när vi alla
voro så glada på hans bröllop! Ack, en sådan upphöjd
karaktär, en sådan änglakaraktär denne unge Besuchov har!
Jag beklagar honom af hela mitt hjärta och skall försöka att
trösta honom, så mycket det står i min förmåga.»

»Hvad är det, som har händt då?» frågade fader och
son på samma gång.

Furstinnan drog en djup suck.

»Dolochov», hviskade hon tyst och hemlighetsfullt, »lär
ha svårt komprometterat henne. Genom grefve Besuchovs
protektion har Dolochov åter kommit sig upp; grefven bjöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free