- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
208

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "208 —

honom till sig i Petersburg, och ni kan tänka er, att grefven
och grefvinnan knappast anländt hit till Moskva, förr än
äfven den fridstöraren är här.» Furstinnan låtsade väl ha
för afsikt att beklaga Peter, men hon betonade sina ord och
hon log på ett sätt som visade, att hon hyste mer
deltagande för Dolochov, »fridstöraren», såsom hon kallade
honom. »Och nu säger man, att Peter nästan är halfdöd af
sorg.»

»Men säg honom ändå, att han kommer på middagen.
Allt blir nog bra igen, ska’ ni få se.»

Dagen därpå, den tredje mars, klockan två
eftermiddagen, stodo i engelska klubben 250 medlemmar af
densamma och 50 inbjudna och väntade på hedersgästen,
hjälten i det österrikiska fälttåget, furst Bagration.

Då underrättelsen om slaget vid Austerlitz kom till
Moskva, var man under den första tiden villrådig, hvad
man skulle tänka om saken. Ryssarne voro ju vid den
tiden så vana vid segrar, att vid underrättelsen om detta
nederlag några alls icke trodde det vara sant och andra
sökte förklara en så besynnerlig tilldragelse med ännu
besynnerligare skäl och orsaker. I engelska klubben, hvarest
alla sammanträffade som egde någon betydenhet och
anseende, talade man, då den nedslående underrättelsen blef
bekant, hvarken om kriget eller om den sista drabbningen;
det var, som om alla hade lofvat att iakttaga tystnad om
detta ämne. De, hvilka vanligen brukade föra ordet i
klubben, såsom grefve Rostopschin, J. W. Dolgoruki, Walujev,
Markov m. fl., läto icke se sig där, utan kommo
tillsammans i intimare kretsar, och de andra saknade tills vidare
hvarje noggrannare meddelande om kriget och kunde därför
ej heller fälla något omdöme om det. Man hade dock
allmänt en känning af, att icke allt stod rätt till och att det
var svårt få någon klar inblick i denna obehagliga sak, och
därför tyckte alla, att det var bäst att tiga om den. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free